Steve Kurtz vaknade den 11 maj och upptäckte att hans fru dött av en hjärtattack. Han ringde 911, men läkaren slog larm till FBI när han fick syn på mystiska provrör och suspekta kemiböcker i Kurtz’ hem. FBI beslagtog allt i lägenheten, inklusive den döda hustrun.

Kurtz är en av fem medlemmar i konstnärskollektivet Critical Art Ensemble som bland annat vill belysa problemen med genmodifierad mat. Bakterierna i hans provrör hörde till en installation och var helt ofarliga. FBI fick dra tillbaka alla sina anklagelser om bioterrorism och försöker nu istället få Kurtz och en konstprofessor fällda för att ha gett felaktiga uppgifter när de beställde bakteriekulturen.

Och det är bara en av många galna rättegångar i kölvattnet efter USA Patriot Act.
Man kan ju bara börja föreställa sig vilken mardröm Steve Kurtz har levt i sedan den 11 maj - som om det inte var nog med att hans fru dog.

Är du en sån som gillar att ligga nära? Jag med. Men inte med vem som helst. Varför vill somliga ligga PÅ en, eller i alla fall väldigt nära, när det finns hur många andra platser som helst att välja på?

En gång hade vi hittat en helt ensam strand på en liten ö på västkusten. Bara vi, havet och måsarna. Efter en halvtimme dök det upp en jättestor småländsk familj som med radio, filtar, kaffetermosar, fastrar och parasoller slog sig ner, glatt vinkande, fem meter från oss. Fast det fanns minst hundra tomma kvadrat längre bort.

Och idag hände samma sak på Eriksdalsbadets läktare, fast nu var det en sur tant som klev på mina kläder för att komma riktigt, riktigt nära. Varför? Jag tror inte att vi verkade så oemotståndliga, vi gjorde vårt bästa för att se onda och ogästvänliga ut.

Det där med avståndsetikett gäller inte bara mellan olika länder. Det finns uppenbarligen två helt olika revirkulturer, även bland svenskarna.

För tio år sen lyckades jag sluta röka helt, efter att ha slutat säkert tusen gånger tidigare. Det lär ta tio år för kroppen att rensa lungorna från tjära så nu kanske mina lungor är skära och luddiga igen, hoppas! Men som tur är behöver man inte varken röka eller fika för att gilla Jim Jarmusch film Coffee and cigarettes. Elva kortfilmer om möten på olika fikaställen, inspelade under arton år. Alla var inte lika roliga eller knäppa men mina favoriter var gamlingarna i Champagne, kusinerna Molina-Coogan i Cousins? och Blanchett-Blanchett i Cousins, servitören i Delirium och de fnattiga herrarna i Strange to meet you.

Vi har kommit in i en sommarlovslunk. Det är både skönt och lite kusligt att dagarna bara flyter förbi. Frukost blir till lunch och vips är klockan fem på eftermiddagen. Mycket tid fördrivs i soffan när jag läser för Julia ur Molly Moons fantastiska bok om hypnos eller när Morgan läser ur The Light Fantastic. Vi gör förstås nyttiga saker också, cyklar eller städar eller lagar saker. Men det är inte lika soft.

Man kan inte låtsas som det regnar, inte när det envisas med att ösa ner hela tiden. Annars är det min trotsiga överlevnadsstrategi: Det ÄR sommar, jag TÄNKER inte bry mig om ifall det duggar lite just nu, vi åker på utflykt ändå. Solen kommer snart tillbaka, om man inte tittar efter den. Å andra sidan: Inte ens ett skyfall kan hindra mig från att gå på jazzfestivalen och se Van Morrison, Angie Stone, Lisa Ekdahl och de andra svängiga katterna. En av sommarens bästa festivaler och extra kul för att man kan ta med sig barnen, även om det blir sent! På fredag (23) ska vi se när Unga Nordiska Jazz-kometer tävlar i Kungsan. Gratis och öppet för alla.

Det är fortfarande roligt och kul och alldeles, alldeles underbart att bo i Stockholm. Tillochmed avgaserna luktar gott, det är inte klokt. Vi är fast beslutna att vältra oss i nöjen trots brist på sol och stålar. Att paddla kanot i Djurgårdskanalen var både billigt och kul (Djurgårdsbrons Sjöcafé, Galärvarvsvägen 2), något snille har kommit upp med den underbara kombinationen grafitti + Rosendals trädgård och sommarens hittills bästa teaterpjäs var Loranga, Mazarin och Dartanjang på Parkteatern. Andra favoriter i sommar är biblioteket, vår balkong och Boule & Berså (- fast där är det minsann inte gratis!).