Vi är många som via skatter och avgifter är med och betalar för kollektivtrafiken i Stockholm. Som delägare har vi också synpunkter på hur SL sköter den rent praktiskt. Jag tycker att SL gör mycket som är bra, men jag tycker också att det finns många problem: (more…)

Konstduon FA+ fick kritik för att de satte upp hemska skyltar, på uppdrag av Forum för levande historia. Många hade en känsla av att de kunde utlösa instängda aggressioner hos latenta våldsverkare. “Psykiskt sjuka ska inte få styra konsten”, svarade FA+, och det tål att funderas på.

Men alla skyltar är inte lika argsinta. Om jag fick bestämma skulle Mikael Richters skyltar få sitta uppe nästan överallt.

“Reklambranschen har gått över gränsen. Med reklam som når alla, överallt, dygnet runt har vi alltför mycket börjat inkräkta på den privata sfären.” Det är Reklamförbundet som har drabbats av denna klarsyn. Ordförande Hans von Sydow skriver i Dagens Nyheter att han är oroad över att så många svenskar väljer att gå med i Nix-registret eller sätta upp ingen-reklam-tack-lappar på sina dörrar. Om inte reklambranschen visar respekt för mottagarens tid, integritet och intelligens riskerar den fler regleringar, skriver han och fortsätter: “När vi är oönskade måste vi kunna vara så professionella att vi tar ett steg tillbaka och inväntar ett lämpligare tillfälle”.

När är reklam önskad då? Visst är det bra med konsumentupplysning, men det är alltför sällan som reklamen är till verklig nytta för konsumenterna. Dessutom är den oftare tråkig och fördummande, än kul och givande.

Hans: Om du verkligen respekterar mottagarens integritet, börja då med att ta bort all reklam i kollektivtrafiken. Avsätt pengar till en fond för laglig graffiti istället, eller stöd SL:s satsning “Poesi på väg“. Eller omskola några reklamkillar till energimassörer som får åka runt och knåda folk på bussen och i tunnelbanevagnarna. Då kanske jag väljer att frivilligt plocka med mig reklambladet som du placerat i ett ställ vid stationen där jag går av.

Den här veckan har jag varit på utflykt till Östermalm. Är det inte konstigt att invånarna där, som sägs företräda individualismen, är så intill förvillelse lika varandra? Samma jackor, samma skor, samma rutiga och randiga halsdukar. En till tre olika typer av smink, smycken, väskor och frisyrer. Alla har noppat ögonbrynen, målat naglarna, slickat håret och knäppt koftan på samma vis. “De visar klasstillhörighet fattar du väl” säger sextonåringen, “det är viktigare än individuell frihet.”

Om det är en riktig tolkning så är det ingen större ideologisk skillnad mellan jackan från Henri Lloyd och blåskjortan från Mao. Allt handlar bara om att visa att man minsann är en av en stark grupp. Att man gör sig själv anonym och tråkig kanske bara är skönt, att få gömma sig i mängden och inte sticka ut för mycket. Det är på ett sätt ganska rörande. Man kanske inte är så kaxig under uniformen, även om den är köpt på NK.

Det finns såklart klädkoder överallt, även här på Söder. Mycket polisonger, rastahår och jeansjackor. Men det är nåt särskilt med Östermalm. Jag räknade till trettiofyra beiga eller rosa Burberryhalsdukar på fyra kvarter av Sibyllegatan idag. Och då räknade jag bara dem på min sida av gatan.

Troy, Tilia, Frode, Alice och Wilma - alla har de kommit ut i världen på samma ställe där de kom in i den.

Läs på Föda Hemma-sidan om Troy, Alice, Edvard och andra nya, hemgjorda bebisar!

Rektorn för en friskola på Söder i Stockholm funderar på att införa skoluniform. Inget av mina barn går på den här skolan, men alla känner till den. Den anses vara en snobbskola och vi känner till att skolan har stränga regler, genomsnittligt sett höga betyg och en kontroversiell syn på vad som är passande klädsel för barn.

Min femtonåriga dotter tycker att skoluniform verkar vara en ganska bra idé. (more…)

KK-stiftelsen anordnar kunskapsdialoger med anledning av sitt 10-årsjubileum. Den 14 oktober ska jag delta i seminariet “Nätverk - hur funkar det?” och berätta om hur föräldraNätet kom att bli ett kraftverk. Andra seminariepratare är Ingegerd Green, Lena Elfvingsson, Hidayet Tercan och Christer Sturmark. Whoa.

Rektor Eva Wikberg på friskolan Maria Elementar i Stockholm har infört klädregler på skolan. Helt rätt, men av helt fel orsak. Snarare än att stötta eleverna i det dagliga dilemmat “hur man blir accepterad” verkar hon vara ute efter att bara ha elever som delar hennes uppfattning om vad som är rätt och fel i klädväg. (more…)