Klonerna anfaller
Den här veckan har jag varit på utflykt till Östermalm. Är det inte konstigt att invånarna där, som sägs företräda individualismen, är så intill förvillelse lika varandra? Samma jackor, samma skor, samma rutiga och randiga halsdukar. En till tre olika typer av smink, smycken, väskor och frisyrer. Alla har noppat ögonbrynen, målat naglarna, slickat håret och knäppt koftan på samma vis. “De visar klasstillhörighet fattar du väl” säger sextonåringen, “det är viktigare än individuell frihet.”
Om det är en riktig tolkning så är det ingen större ideologisk skillnad mellan jackan från Henri Lloyd och blåskjortan från Mao. Allt handlar bara om att visa att man minsann är en av en stark grupp. Att man gör sig själv anonym och tråkig kanske bara är skönt, att få gömma sig i mängden och inte sticka ut för mycket. Det är på ett sätt ganska rörande. Man kanske inte är så kaxig under uniformen, även om den är köpt på NK.
Det finns såklart klädkoder överallt, även här på Söder. Mycket polisonger, rastahår och jeansjackor. Men det är nåt särskilt med Östermalm. Jag räknade till trettiofyra beiga eller rosa Burberryhalsdukar på fyra kvarter av Sibyllegatan idag. Och då räknade jag bara dem på min sida av gatan.
