Nolltolerans i tunnelbanan
“Reklambranschen har gått över gränsen. Med reklam som når alla, överallt, dygnet runt har vi alltför mycket börjat inkräkta på den privata sfären.” Det är Reklamförbundet som har drabbats av denna klarsyn. Ordförande Hans von Sydow skriver i Dagens Nyheter att han är oroad över att så många svenskar väljer att gå med i Nix-registret eller sätta upp ingen-reklam-tack-lappar på sina dörrar. Om inte reklambranschen visar respekt för mottagarens tid, integritet och intelligens riskerar den fler regleringar, skriver han och fortsätter: “När vi är oönskade måste vi kunna vara så professionella att vi tar ett steg tillbaka och inväntar ett lämpligare tillfälle”.
När är reklam önskad då? Visst är det bra med konsumentupplysning, men det är alltför sällan som reklamen är till verklig nytta för konsumenterna. Dessutom är den oftare tråkig och fördummande, än kul och givande.
Hans: Om du verkligen respekterar mottagarens integritet, börja då med att ta bort all reklam i kollektivtrafiken. Avsätt pengar till en fond för laglig graffiti istället, eller stöd SL:s satsning “Poesi på väg“. Eller omskola några reklamkillar till energimassörer som får åka runt och knåda folk på bussen och i tunnelbanevagnarna. Då kanske jag väljer att frivilligt plocka med mig reklambladet som du placerat i ett ställ vid stationen där jag går av.
