Jag slår vad om att ingen har en så fin ficklampa / nyckelring som jag: (more…)

Igår deltog yngsta dottern och jag i en vetenskaplig undersökning av telepati (more…)

Fick ett mail idag från Catharina Hansson, chefredaktör på tidningen leva!:

Hoppas du vill vara med på e-postlistan God!

Syftet med listan är att dela med sig av sina godaste idéer, sina godaste kontakter och hjälpa varandra att göra goda grejor.

Hylla gärna.
Kärlek är en fantastisk känsla.

Tipsa gärna dina goda vänner och kontakter.
Anmälan skickas till mig.

[God] den snälla, ironibefriade e-postlistan för dig som vill dela med dig, hylla och göra bra grejor.

Jag gick med på stört och rekommenderar dig att göra detsamma. Its fun to be God!

Andra bloggar om: God, Elit, snällhet, ironi, leva

Dagens lyckliga teaterbesökare: Sofia och Ellen som övertog biljetterna till En midsommarnattsdröm.

Dagens korkskallar: medlemmarna på mailinglistan Elit. Att skvallra och prata skit, i enrum med folk man litar på, är en mänsklig och kanske nödvändig vana. Men att tro att en mailinglista är samma sak som att vara bland vänner, det är väl ändå ganska … eljest? Bakom flötet? Rentav korkat?

Dagens insider-citat: “Om någon kissar på min paj måste dom betala.”

Andra bloggar om: Elit, dumhet, fängelsekunder, citat

saker som gjorde mig glad den här veckan: (more…)

Skulle sett 1msnd den 11 mars (vi blev sjuka och missade första chansen) men nu blir det begravning så det funkade inte heller. Hittade tursamt nästan lika bra biljetter en annan dag, så nu tänkte jag avboka de två första. Men du kanske vill gå? (more…)

“En otaku“, skriver Wikipedia, “är en person med stort intresse för manga, anime och viss annan likartad, japansk populärkultur. Ordet otaku (more…)

För ett tag sedan hittade jag dreamlines, en fantastisk drömmanick. Man skriver in ett ord och får en slags drömbild, en väv av bilder som hämtas från Googles bildsökning. Jag skrev in underwater eftersom jag ofta drömmer submarint. Bilden förändras hela tiden, men så här såg en av sekunderna ut: (more…)

Börjar komma tillbaka till vanliga vardagen igen, fast jag blir fortfarande helt drabbad då och då av minnen och tankar som får mig att bli sittande och tappa koncentrationen helt.
Passar på att städa bildmappen på datorn och hittar många intressanta saker.

Här en bild som yngsta dottern skickade till mig när hon var väldigt arg en gång för flera år sen. Den heter INGET!!!, av någon anledning som bara hon känner till. Det gröna är snor.

Andra bloggar om: föräldrar, datorer, ilska

Jag sa faktiskt en till sak till min pappa: Att man inte ska skaffa barn som man inte tar hand om. Man kan förstås ta hand om barn på olika sätt, men man måste visa väldigt tydligt att man bryr sig lika mycket om alla barn som man hämtar till världen. Min pappa lyckades inte så bra med det de första åren. Det har satt djupa spår i mig, som jag tror att det sätter spår i alla bortvalda barns liv.
En förälder ska vara viktig på grund av sin närvaro, inte på grund av sin frånvaro.

Nu visste han det redan, men det kändes ändå viktigt att få säga det.

Dagarna som har gått sen min lillebror ringde har varit några av de mest händelserika i mitt liv, fast allting har hänt inuti. I samma ögonblick som jag fick veta att min pappa var död satte en ström av tankar, känslor och minnen igång. Det kanske är det som kallas för stream of consciousness, jag har aldrig varit med om det förut. Minnesbilder strömmar fritt och oavbrutet, inte bara av honom utan alla möjliga minnen och tankar, både sånt jag brukar tänka på och sånt som ligger betydligt längre bort. Saker som har varit osynliga har blivit synliga. Jag har fått ompröva en hel del beslut som har påverkat mitt liv, som jag trodde var baserade på fakta men som just har visat sig vara ett litet barns fantasier. Det är omtumlande, befriande.

Många bra människor i min närhet har varit till stor hjälp. Tusen tack för att ni ringde och skrev och kom och lät mig prata osammanhängande och berättade era egna minnen av honom och andra, tack för era kloka och varma tankar.

Yngsta dottern byggde en liten minnesplats till sin morfars ära när vi kom hem, ställde fram foton på honom och tände ljus. Hon har tagit det hårdast av oss alla. De hade en egen relation och brevväxling och hon hade väntat otåligt på att vi skulle träffa honom i vår. Nu på sjätte dagen tänder hon fortfarande ljusen varje kväll och klär sig helt i svart varje dag när hon går till skolan. Hade traditionen med sorgband funnits kvar så hade hon burit det - det hade jag nog också, det vore ett bra sätt att förklara för omvärlden varför man verkar ledsen eller frånvarande.

Är du ledsen för allt du inte hann säga? frågade en vän som hörde av sig. Men nej, det är jag inte. När min lillebror ringde på morgonen och berättade att min pappa hade dött på natten åkte vi dit för att se honom en sista gång. Vi ringde hem barnen från sina skolor, hyrde en bil och körde genom snön till huset vid havet.

Han låg i sin säng och vi gick in till honom. Det var så fint att se honom där, så fridfull, precis som om han sov. Fast kall. Döden är helt självförklarande när man kommer nära. Så fort man lagt handen mot den kalla huden måste man börja förstå och acceptera att det är slut.

Efter ett tag gick de andra ut en efter en och jag satt kvar ensam. Då sa jag allt jag ville säga: att jag inte är arg för någonting längre, inte bitter eller besviken. Att jag uppskattar vad han har gjort de sista åren. Jag sa att jag är glad för att han har funnits och för att han är mina dagars upphov. Och det kändes så tydligt att orden nådde fram, på ett eller annat sätt. Sen kunde jag säga hejdå och gå tillbaka till de andra.

När vi åkte hem igen var jag lättad och tacksam för att vi fått säga adjö på ett så fridfullt sätt. Nu kommer jag alltid att ha bilden av min döda pappa med mig. Den är viktig och har sin plats tillsammans med bilderna av hur han såg ut när han var levande, ung och vacker. Som jag minns honom från när jag var liten, och som han ville bli ihågkommen.
.

~ min pappa ~

Vi är pusselbitar, och våra närmaste bitar är våra föräldrar. Vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi har levt tillsammans med dem eller inte. Och när en föräldrabit rivs bort från pusslet gör det ont.

Min pappa dog häromnatten. Hans död var inte helt oväntad - han var över 80 och hade en svår sjukdom. Ändå blev jag helt omtumlad och förvirrad av dödsbudet, det kom som en chock. Jag har alltid varit helt övertygad om att han skulle leva minst tio år till, som sin egen pappa.

Sen dess har jag gått omkring som i ett moln. Lite ofokuserad och fumlig. Det är inte en stor sorg, fast jag har gråtit mycket. Men när någon är över 80 år gammal och krasslig, då är det inte världens undergång. Han somnade bara, utan plågor och ångest, och då är det inte så tungt, då är man lättad och nästan glad, för en bättre död kan man ju knappast önska sig: att få somna bredvid den man älskar efter en trevlig dag och ett långt och ganska trevligt liv.

Det är inte heller en plötslig förlust, för vi har aldrig bott tillsammans och på ett sätt har jag alltid levt med förlusten, med saknaden av en pappa.

Men de sista åren var det mycket som förändrades. Vi kom mycket närmare varandra och barnen hade egna relationer med sin morfar. Jag vande mig nog vid att ha en pappa, helt enkelt, på samma sätt som många andra i min ålder har det: inte så ofta, men med värme och vänskap.

Och nu är jag utan pappa. Lite föräldralös. Han fattas mig.

Hurra! Nu har Johan på nyligen.se hört våra önskningar och gjort en blogroll-kod av favoriterna! Nu blir det superenkelt att hålla sin b-roll uppdaterad, och man kan sortera om den som man vill, det är vanlig html-kod. Om man har några hemliga bloggar i sin favoritlista är det bara att ta bort dem ur koden. Beskåda resultatet här nedanför till höger! Nu ska jag bara fippla lite med typsnitten och sånt …

Andra bloggar om: nyligen.se, blogroll

Dottern sitter brevid mig i soffan och läser D.N.Angel med ett täcke över sig. Efter en stund pekar hon på kakfatet:
- Får jag ta den sista kakan?
- Ta den du, säger jag och sträcker mig fram och ger henne den, eftersom jag sitter närmare.
- Sjukt vad bra summoning skills jag har, säger dottern belåtet och äter upp kakan.

Mattias Hallberg studerar informationsdesign och har, som ett led i sitt examensarbete om bloggare och bloggläsare, lagt ut en enkät som läsare av bloggar skall besvara. Alla som gör enkäten deltar i utlottningen av två trisslotter. Här kan du vara med!

Fin bild från för länge sen i Lillängen. Fotograf: Ola Stark.

Är inne i en period med alltför mycket datorsittande. Har två halvtidsjobb, vilket (som alla vet) inte blir en heltid tillsammans, utan en enochenhalvtid. Båda jobben är roliga men jag vill ut! Längtar efter cykelväder! Sover för lite också, som en urbota fårskalle läser jag istället för att somna i tid.

Två nya recensioner finns iallafall på boksidan: Gregorius och Bananflugornas herre.
Dotterns James Bond-blogg har också fått nytt liv, besök den gärna! (Du har väl sett den otroligt hårdkokta, hemgjorda reklamfilmen här till vänster?)

Har fått uppmaning av Bokmoster att svara på några fyrfrågor. Nu gör jag det: (more…)

Man kanske inte får jämföra politiska och religiösa kriser med gräl i sandlådan, men ibland ligger det så nära till hands. (more…)