18-åringen kom hem efter en hetsig diskussion i skolan: Är det rätt eller fel av en skola att låta elevernas åsikter påverka betygen? (more…)

Jag har placerat min blogg på Södermalm på bloggkartan.se. Sådetså.

Newsflash, menar jag, för just nu hinner jag inte varken skriva här eller översätta ordentligt. (more…)

Morrgan / Mutts

I fredags slutade jag på Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen.
Då hade jag varit där i drygt femton månader, som webbredaktör och under sista halvåret som ansvarig för barn- och ungdomsfrågor.

Jag blev uppringd 28 december 2004, två dagar efter tsunamin, och tillfrågad om jag kunde komma in redan nästa dag. Egentligen skulle jag bara få igång webbplatsen, men jag blev kvar och blev anställd. Nu är verksamheten på väg att avslutas, och mitt uppdrag är slut. Jag har skrivit en utvärdering av vårt arbete med webbplatsen som jag hoppas blir till nytta.

Det har varit minst sagt intressant att komma in i myndighetsvärlden under ett år. På en del sätt var det bättre än jag trott, på andra betydligt värre. Om jag fick bestämma skulle alla byråkrater få praoa i andra delar av arbetslivet två månader om året, samtidigt som vanliga människor skulle få inblick i byråkratin.

Men nu är det alltså slut och jag är frilans, på fri fot igen.
Hejdå lön varje månad, hej bestämma själv!


Andra bloggar om: tsunamin, byråkrati, frilans


Tunnelbanetåget på väg hem igår var av den gamla modellen, det krängde och gnällde och slamrade så man blev halvdöv. Jag började fantisera (som vanligt) om vad jag skulle göra om det hände nånting katastrofalt, och insåg att jag inte hade med min lilla ficklampa och min praktiska fickkniv, de låg i den andra väskan. Det enda jag hade med var en rolig bok och den kan man ju varken lysa sig fram eller gräva sig ut med.

Sen började jag fundera på om man verkligen ska vara alltid redo. Beredd på allt, beväpnad till tänderna. Är det verkligen det bästa sättet att överleva? Är det kanske tryggare att vara naken, orädd och ödmjuk inför ödet?

Det finns ju förespråkare för båda idéerna. Följer man linjen åt knivhållet träffar man först muminmammorna, de som alltid packar ner ett paraply ifallatt och som alltid har extra ombyten, saftflaskor och en fiffig liten grej som man kan stoppa näsblod med. Sen kommer de Katastrofberedda som har memorerat allt de läst i överlevnadshandböcker om hur man övermannar en hungrig haj och krånglar sig ur en brinnande bil. Längst bort hittar man (om man vet var man ska leta!) atomvintergalningarna som har grävt ner sig i bunkrar fyllda med konserverade sojabönor, brandfiltar och energidryck.

På den andra stigen traskar hippisarna, de mjukreligiösa och fatalisterna. De menar att själva nakenheten är ett skydd. Att man lockar fram vapen genom att bära vapen, att den som ser ondska överallt lockar fram ondska. Här hittar man också de som skyddar sina barn genom att välja bort trappgrindar, spisskydd och lekhjälmar. Som inte varnar sina barn för pedofiler eller tvingar dem att ha vantar i minusgrader för att de menar att säkerheten ligger i själva tilltron till, och användandet av den egna instinkten.

Båda förhållningssätten är intressanta. Själv är jag nån sorts osalig blandning, en hippie med lite hål i tilliten som jag lappar med synålen på min viktorinox.

Vi har ett litet skrädderi/kemtvätt i närheten, och igår morse gick jag in till skräddaren för att höra om han visste var man kan köpa sorgband nuförtiden. Yngsta dottern vill nämligen ha ett - hon tänker mycket på sin morfar och vill att det ska synas även utanpå, så att andra förstår varför hon inte är lika pigg och glad som vanligt.

Skräddaren visste inte, men föreslog att han skulle sy ett till henne. - Det är en bra sak, ett sorgband, sa han.
Jag håller med. När jag var liten hade alla äldre det i upp till ett år efter en begravning - jag fattar faktiskt inte varför den traditionen är försvunnen. Är det för att vi måste vara så otroligt duktiga och effektiva hela tiden, fast någon har dött ifrån oss eller fast vi fött barn samma vecka?

- Säg till din dotter att det är klart vid fem, sa skräddaren. - Vad bra, sa jag, men vad ska du ha för det då? - Femtio kronor, sa skräddaren, är det ok?
Men när dottern kom vid fem fick hon det handsydda bandet gratis, han ville inte höra talas om att ta emot pengarna. Somliga människor är verkligen extra snälla just när man behöver det.

Överhuvudtaget har allt kring begravningen gått bra Egentligen skulle man ge pengar till Stödföreningen Dalarö Kyrka istället för att köpa blommor, men vi ville verkligen ha med något och beställde ett hjärta av vita och rosa rosor i blomsteraffären i Ringen. Det blev jättefint, med ett ljusgrönt band med elva namn i guldskrift.

Kyrkan är pytteliten och var helt knökfull, vi satt åtta på en rad som var tänkt för fem. Ceremonin var mycket vacker, lagom lång och med just den musik som min pappa gillade. Taubes Nocturne, Ericsons Utskärgård (som du kan lyssna på här) och Harry Martinssons psalm 202 bland annat.

Och prästen var just så snäll och klok som jag trott. Han citerade bland annat Leonard Cohens Anthem:

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.

Förresten hittade jag på ett nytt ord när jag städade här: bloggalog. Det är kort för bloggkatalog, ställen där man hittar många bloggar - Var är du?, Intressant, och Bloggportalen är bloggaloger. Eller så har nån annan redan hittat på det, eller så betyder det nåt onämnbart på skotska. Eller så ska jag gå och lägga mig nu.

Andra bloggar om: bloggalog, bloggaloger

Jag läste om Co-comment hos Erik för ett tag sen och har testat det sedan dess. I början var det mest strul men nu börjar det fungera bättre och på fler typer av bloggar. Idag har jag lagt in CoCo-boxen här till höger, får se om jag behåller den. Där kan man iallafall hitta andras intressanta bloggposter!

Uppdatering: Arrgh, jag kollade hur boxen ser ut i Explorer och den var verkligen hemsk, skrymmande och ful. Snälla, byt till Firefox om du inte redan har gjort det! Allting blir vackrare då!

Andra bloggar om: co-comment, firefox

Nu har föreningen Föräldraskap fått nya sidor, i bloggform för enkelhetens skull.

Senaste nytt är en recension av boken Nära Föräldrar, signerad Anna Teljfors.
Kom in och läs!

Jag fick en utmaning från Tommy på Pappabloggen: Gör en lista över fem saker du är bra på!

Okej - jag är bra på att

• Få bra idéer & hitta på annorlunda lösningar
• Förklara så alla förstår
• Vara modig eller knäpp
• Göra te
• Kela

Vilka fem-saker-du-är-bra-på kommer du på först?

Andra bloggar om: utmaning

Idag är det begravning. Jag har ont i huvudet, men det måste väl gråtas bort. Allting är i ordning, hyrbilen, blommorna, kläderna. Vi har inte haft nånting att göra med att ordna själva begravningen, ändå har det tagit massor med tid.

För mig hade det kunnat få ta en månad till, för det känns så slutgiltigt och jag är inte säker på att jag vill det. Men nu när dagen är här vill jag mest att den ska gå fort. Det är inte bara att jag kommer att vara ledsen, det är lika mycket allt runtomkring, med hans sida av familjen. Inte de allra närmaste, de känner jag mig trygg med. Men alla andra. Fast jag vet att det är i mitt huvud så känns det som om de inte vill ha mig där, eller snarare som om de kommer att tänka bort mig, som om jag inte fanns. (Det är inte bara i mitt huvud - leta inte efter mig i släktboken, för där är inte de oäkta barnen med. Men egentligen vet jag att de flesta har annat att tänka på idag.)

Skönt att jag pratade med prästen häromdagen, för han var snäll och klok. Han sa det som borde vara självklart men som jag behövde höra ändå: “Den där timmen ska du inte tänka på vad någon annan känner eller behöver. Det gäller din familj också, ni kan trösta varandra efteråt. Och tänk framförallt inte på vad någon annan tycker eller tror. Det är bara dina egna känslor som betyder något just då.”

Det ska jag försöka komma ihåg. Och så är jag väldigt glad att jag är där tillsammans med min egen lilla familj. De är världens bästa.

Jag gjorde ett gristest av någon oklar anledning. Först skulle man rita en gris. Så här blev min gris: (more…)

Läste att Jessica Folcker överväger att ställa upp i melodifestivalen fast hon fick barn för fyra dagar sen.

Min första impuls är att skriva och tala om för den nyblivna modern att hon borde tänka sig för (med rubrik a la krönika i Expressen “Jessica, gör det inte!”) (more…)