Tycker du att det regnar mycket?
Börjar det kännas som om det blir en kort sommar?

Gå inte ut då. Stanna och läs den här novellen istället: All Summer in a Day, av Ray Bradbury.
Sen kan vi snacka om regn.

Andra bloggar om: regn, sommar, Ray Bradbury

Ã…ka skriver om vaggor och om att de möjligen blev populära för att mÃ¥nga barn “lÃ¥gs ihjäl” i sina föräldrars trÃ¥nga sängar förr i tiden.

Det kanske var en verklig risk pÃ¥ 1600-talet, men idag är den risken närmast obefintlig. ÄndÃ¥ tror mÃ¥nga nyblivna föräldrar fortfarande att det är farligt att sova med sin bebis hos sig i sängen. De lägger bebisen i en egen säng, av rädsla för att rÃ¥ka “ligga ihjäl” barnet, alltsÃ¥ rulla över barnet i sömnen och kväva det under sig.

Men den internationella forskning som finns tyder på att risken för att en frisk, nykter förälder i en vettigt bäddad säng skulle kväva sitt barn av misstag är minimal. Flera svenska forskare och rättsläkare som jag har frågat har varit helt eniga - det har inte hänt en enda gång i Sverige i modern tid.

James McKenna har forskat på co-sleeping i många år. Så här skriver han på hemsidan för The University of Notre Dame Mother-Baby Behavioral Sleep Lab:

In the overwhelming number of cases (…) in which a real overlay by an adult occurs, extremely unsafe sleeping condition or conditions can be identified including situations where adults are not aware that the infant was in the bed, or an adult sleeping partners who are drunk or desensitized by drugs, or indifferent to the presence of the baby. In these cases often the suffocation occurs while the parent and infant sleep on a sofa or couch together.

McKenna skriver att människobarn är menade att sova nära sina mammor, och att vi är är konstruerade för att det ska fungera. Bland annat anpassar man som förälder omedvetet sin andningsrytm efter barnets, så att man sover sin ytligaste sömn samtidigt med barnet för att kunna vakna snabbare när barnet vaknar.

Om man inte vill ha sin bebis i sängen kan man ändå vara på armlängds avstånd, genom att ställa en spjälsäng med tre väggar brevid sin egen säng - säkert förankrad förstås. Huvudsaken är att man är så nära att man kan reagera omedelbart på barnets behov, utan transportsträckor som är jobbiga för både föräldrar och barn. Fördelarna är många, skriver McKenna:

Babies cry significantly less in the cosleeping environment which means that more energy (at least theoretically) can be put into growth, maintenance and protective immune responses. (…) Proximity of the infant potentially permits the parents to respond to changes in the baby’s status - such as if it were choking or struggling to breathe - and, of course, proximity makes it more likely that if a baby was fighting to rid itself of blankets over it’s head, the parent might here the event and intercede. Working mothers who feel guilty of not having enough time to be with their babies during the day can feel better about nurturing and being in interaction with their baby during the night - and hence, further augmenting and cementing their relationships, as can Dad.

Det mest spännande av det McKenna skriver tycker jag är det som handlar om stunden när barnet somnar. Vi borde låta barnet somna mitt i familjelivet och stöket skriver han - alltså helt tvärtom mot det som är vanligast idag:

Some parents may choose to put the infant in a separate room with the door closed, where sensory access between the baby and the parents (and other family members) is not possible or likely. My preference is never to close the door to a baby’s room since babies find sleep when they need it, and they were not designed biologically or psychologically to sleep in complete social isolation. (…) Fifty years (at least) of human developmental research shows that babies respond positively to physical and psychological sensory signals (sounds, sights, smells, touches, movement) from others when they “feel” that they are not alone. We might presume that external social noise gives young children a sense of security — or something akin to a baby thinking “it’s nice to know someone is around, should I need them”.

Andra bloggar om: sova tillsammans, cosleeping, bebisar, barn, föräldraskap, James J McKenna

Vi har lyckats få biljetter till Play på Konserthuset den 14 juni och är nästan lika glada som om vi hade fått biljetter till fotbolls-VM (nej okej, men nästan nästan så glada).

Dirigenten heter Arnie Roth, jag har aldrig sett honom dirigera men han är säkert jättebra. Det jag kan säga med bestämdhet är att han var en otroligt god och upphöjd varelse i sitt förra liv - annars hade han inte återfötts som dirigent.

Det förhåller sig nämligen så (i mitt universum) att bara de allra snällaste, klokaste och tydligaste får bli orkesterledare i sitt nästa liv. De kan också välja att bli kompositörer eller berg-och-dalbanekonstruktörer. De näst snällaste får till exempel bli symfoniker, filmregissörer eller koltrastar.

De som är dummast blir fästingar eller bromsar.

Några frågor?

Andra bloggar om: Play, dirigenter, fästingar, reinkarnation

Häromdagen stod vi i kö för att köpa hamburgare när vi fick syn på den här skylten:

Den är ju ganska lätt att läsa fel på, eller hur?
Mina döttrar fnissade så att de knappt kunde beställa sina McFeast-menyer - sån humor har vi tydligen i vår familj.

Utanför affären står en medelålders pappa.
- Kom nu Freja, säger han till en liten flicka som sitter på en trehjuling.
- Jag ooorkar inte cykla, säger Freja.
- Jo kom nu, säger pappan, vi måste gå nu.
- Jag ooooorkar inte, säger Freja som kanske är tre år.

Jag står och låser upp min cykel och lyssnar, som alltid, med ett öra på på samtalen runtomkring. Den här konversationen känner man ju igen, även om det var länge sen nu.

Flickan är trött och envis och rör sig inte ur fläcken. Nu blir pappan otålig och säger strängt till sin dotter att hon måste komma genast. Freja gnäller bara:
- Jag vill inte cykla!
Pappan böjer sig fram och säger med lägre röst:
- Du vill visst cykla. Kom nu!

Här hajar jag till. Va? Är det så man säger? Brukade jag säga så till mina barn? Kanske - man säger så mycket tokigt när man är trött och hungrig.

Men jag känner att det var verkligt länge sen, och när jag träffar min bästa kompis som har fyra småbarn (och tre tonåringar) måste jag fråga henne.

- Säger man sÃ¥där - “du vill visst”? Säger du sÃ¥ om Sigge inte vill cykla hem fast hon envisades med att ta cykeln till affären?
- Nej, så skulle jag aldrig säga. Jag blir jättearg när jag hör sånt, jag tycker det är snudd på våldtäkt faktiskt!
- Men vad säger du då?
- Det finns väl en massa saker man kan säga: Jag förstår att du är trött, men du måste cykla hem, cykeln kan bli stulen om vi lämnar den här. Jag kan putta på dig lite i uppförsbacken. Eller: Okej, om du tar matkassen kan jag bära din cykel, eller: Vi kan höra om vi får lämna den hos tanten i kiosken tills i morgon. Bara inte: du VILL! Det är ju inte barnet som vill, det är ju JAG som vill.

Hon har rätt, men jag är inte så säker på att jag brukade vara lika klok när mina barn var små. Mycket av det jag sa till mina ungar (särskilt när jag var trött och hungrig) var hämtat direkt från reptilhjärnan, ett eko av vad min mamma sagt till mig och vad hennes mamma i sin tur sa när hon var trött och hungrig.

Nåja. Tur att utvecklingen går framåt. Mina barn kommer säkert aldrig att säga dumma saker till sina barn (utom när de är trötta och hungriga).

Andra bloggar om: föräldraskap, barn, barnuppfostran, arvssynd, reptilhjärnan, tjuvlyssnat

Hej så länge,

nu måste jag gå och vattna.

Which File Extension are You?

via Stationsvakt

Vi var pÃ¥ en konsert som hette Movie Night häromkvällen (more…)

(more…)

Civilpolisen vid namn 9999 som hade gripit ett stort antal oskyldiga människor och använt fysiskt vÃ¥ld mot mig tyckte alltsÃ¥ att jag var en av skurkarna i dramat. (more…)

NÃ¥gon minut efter att den rasande civilpolisen (som var utklädd till demonstrant) hade vridit om min arm och slitit ut mig pÃ¥ Sveavägen kom trettonÃ¥ringen springande med tÃ¥rarna strömmande. Hon hade ocksÃ¥ blivit stoppad av polisen när hon försökte springa efter mig! (more…)

Ã…rets “Reclaim the city”-demonstration blev en trevlig gatufest för mÃ¥nga deltagare och Ã¥skÃ¥dare. För andra blev det en vÃ¥ldsam och skrämmande konflikt med polisen, som de hamnade i helt oplanerat och ofrivilligt. Eftersom jag hör till den senare gruppen har jag funderat pÃ¥ hur det kunde bli sÃ¥ fel.

Händelserna som ledde fram till att jag hamnade i delo med lagen: (more…)

Jag har inte alltid robotkoll på vilken vecka det är, eller vilken veckodag. Eller ens vad klockan är. Men nu behöver jag aldrig känna mig osäker igen.

Sitter och skriver om Reclaim-rörelsen, demonstrationen i förrgår och de till förvirring lika ligister och civilpoliser vi råkade hamna mellan. Det är ingen lätt text att skriva och det drar ut på tiden - håll till godo med bilder så länge.