Mycket trött idag efter festen igår.

Den var väldigt rolig, fast i vågor. Lotten orsakade många vågtoppar helt på egen hand, bland annat när hon plötsligt fick för sig att dra upp byxorna på en stackars pojke i toppluva och kalsonger.

Jag önskar att jag orkade berätta allt som hände men jag är helt utmattad, inte bara av lurvbensvängande utan framförallt av städning, flyttkartongande och packning som har pågått en vecka med sena sena nätter och tidiga morgnar.

Så nu flyr jag landet och lägenhetsvisningar, flyget går om några timmar, en vecka i Italien, hej så länge! Försök att inte göra nånting dumt medans jag är borta!

Sällan har jag fått så många chockade kommentarer som när jag erkände att jag gett bort den signerade Beatlesskivan. Men nu har jag upptäckt att det kanske inte var det värsta jag har gjort ändå.

Jag öppnade nämligen en kartong som inte har öppnats sen 1984* och hittade två saker.

Den första var en av bilderna från Vita albumet, den på John Lennon. Visserligen inte signerad och visserligen trasig i kanterna, men iallafall.

Jag skulle just ringa min mamma och fråga om det kanske ändå var själva skivan som var signerad, när jag hittade en till sak.

Min mamma kände Duke Ellington. Jag tror att hon hade intervjuat honom på typ 50-talet och så blev han lite förtjust i henne (han som många andra män, bland andra Christopher Lee) och de brevväxlade och grejer.

Jag träffade honom ocksÃ¥ flera gÃ¥nger när jag var liten, fast det minns jag knappt. Men när jag var fem Ã¥r fick jag en present, ett litet guldhjärta med “Anna” pÃ¥ ena sidan och “Duke” pÃ¥ den andra. Den där lilla lappen följde med paketet som han skickade till min mamma:

- Please Tell Anna that I Could Not Find anything good Enough For Her - But Love.

Fint va? Jag hade hjärtat i en kedja runt halsen.

Så när jag ändå skulle ringa min mamma och fråga om skivan (hon kom inte ihåg) så passade jag på att fråga efter hjärtat.
Det visade sig vara uppätet. Tyvärr tuggade jag tydligen jämt på den där kedjan, och så en vacker dag hade jag ätit upp hela hjärtat. Slurp, borta. Med tiden försvann det väl till havs.
Man tycker att min mamma kunde ha gett mig morötter eller nåt annat att gnaga på när det kliade i tänderna, men hon visste väl inte bättre.

Men sen har jag iallafall inte slarvat bort nånting mer. Tror jag.

Andra bloggar om: Duke Ellington, morötter

*Varför öppnade jag kartongen? Det ska jag berätta snart.

Jag (och många andra) fick ett mail häromdagen från en som heter Lina:

Jag hittade din blogg och undrar om du vill skriva ett litet inlägg med länk till xxxxx. Om du gör det så skickar jag en Trisslott till dig! =) Inlägget behöver inte vara längre än en mening.

Länken gick till en affär som säljer underkläder av gummi, spets, tyll och andra intressanta material.

Där finns också en förklaring till vad underkläder är:

Förutom att underkläder är praktiska kläder så är hjälper de oss att verka mer utmanande.

Den enda underkläden jag verkligen ville ha - en julmössa - var tyvärr slutsåld.

Men det finns många andra slags underkläder på Linas sida, både för kvinnor och män. En del har man väl sett förut, som godisbehån.

BH av godis kan används som BH, t ex på sommaren. Ha dock i åtanke att godiset löses upp i vatten. Godis-BH:n ger heller inte något riktigt stöd som riktiga BH:n.

Annat var nyheter för mig som t ex Strumpbyxa med nakna skinkor.

NÃ¥got ovanlig strumpbyxa med friladga skinkor.

Är också osäker på hur en Stringtrosa med brodyrutsmysking funkar, men den kära gamla genomskinliga negligen är lika gammal som mormor, och lika populär:

Ett riktigt behagligt underklädesplagg att strossa runt i.

Om man är karl och plötsligt känner att man vill imitera en servitör kan man beställa denna praktiska Stringkalsong:

Stringkalsong dekorerade med fluga och knappar som inmiterar servitörklädnad.
Underkläder för de mer lekfulla tillfällen.
Stringkalsong med fluga och knappar finns i storleken one size.

Killar med glimten i ögan kan också köpa Kalsong av godis.

Ätbar kalsong gjord av godis. Ett vuxet alternativ till godishalsbandet som blivit en riktig storsäljare. Kalsongen är en populär present med glimten i ögan.
Kalsonger och andra underkläder av godis är populära presenter som sällan slår fel.
Godiskalsongen kallas även Candy kalsong.

Tjejer som vill klä ut sig har mer att välja på, till exempel Playboy.

Kostymen består av kort klänning med fluffiga kanter upptill och tunna axelband. Vidare finns fluffiga Playboy-kaninöron.

Eller om man är lagd åt det mer morbida hållet kan man leka itusågade damen Sjuksköterska:

Kostym föreställande en sjuksköterska i två delar.

Troligen är det också helt politiskt korrekt att använda dessa kroppsnära hushållskläder medan man dammvippar:

Kostym som föreställer hushållerska. Hushållerskekostymen består av tre delar; klänning med förkläde, armpuffar samt dammvippa. Halsdekoration, strumpbyxa och sandaletter ingår inte.
Detta set är perfekt för maskerad, halloween eller helt enkelt underkläder att överaska med.
Hushållerska finns i 4 olika storlekar.

Det här var ju ingen riktig reklam, så jag förväntar mig ingen trisslott. Men skicka gärna ett par strumbyxor med nakna skinkor.

Andra bloggar om: underkläder, reklam

The Prestige

Nu vill jag bara säga att om du vill bli glad, förtrollad, häpen och bortdribblad ska du genast beställa biljetter till The Prestige, filmen om två rivaliserande trollkonstnärer.

Jag vill inte länka till artiklarna på IMDB eller Wikipedia för det är så många spoilers där, och den här filmen ska man definitivt se ovetande!

—–Christian Bale trollar——Chistian Bale & Piper Perabo

Det är en spännande, mörk och alltigenom magisk historia om rivalitet, besatthet och tillit. Skådespelarna (bland andra Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine, Scarlett Johansson, David Bowie (som Nikola Tesla) och Andy Serkis) är intensiva och helt övertygande.

—–Magisk Michael Caine———Serkis, Bowie & Jackman

Christopher Nolans film är uppbyggd som en trollkonst, med olika steg av förvillelse. Man tror att man ser vad som händer, men i själva verket, och fast man får en mängd ledtrådar genom hela filmen - fast nej, jag vill inte säga mer. Gå och se den bara, så kan vi snacka sen!

Andra bloggar om: Prestige, film, Christopher Nolan, trolleri, Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine.

Sanningens ögonblick (stackars lilla sanningen som bara fÃ¥r ett ögonblick) närmar sig, och här kommer svaren i “en ska bort-tävlingen“.

• Det är sant att jag blev utnämnd till Årets författare 1995. I Nacka, om ni undrar varför ni inte hittade mig på Nobelprislistan. Jag hade precis gett ut min första bok - Ärtan - och fick ett brev från Nacka stadsbibliotek, som utnämnde mig och bjöd in mig till en signering i Nacka Forum.

Jag gick dit i en sorts trance - nervös och darrig förväntade jag mig en röd matta, en ljusshow, kamerablixtar, jag vet inte vad …

När jag kom dit hittade jag först inte ens själva bokbordet, men där fanns iallafall ett blädderblock med mitt namn på, och så titeln Årets författare i typ världens minsta bokstäver. På bilden signerar jag en bok, det är en god vän som förbarmar sig över mig och köper ett ex (fast hon redan hade ett hemma).

• Det är sant att jag har skakat hand med Fidel Castro. Jag var 14 år och hade följt med min mamma på en jobbresa till Kuba. 1977 var Kubas gränser fortfarande stängda för turister, men vi var där i sex veckor, det var otroligt spännande och omtumlande.

Fidel höll ett tal på en kongress i Havanna och efteråt strömmade publiken fram för att få skaka hand med sin store ledare. Jag råkade flyta med i strömmen och fick min tass skakad, samt ett leende från den skäggige farbrorn.

• Det är sant att jag står under beskydd av Fantomens goda märke. Det här är det enda jag är riktigt stolt över, vilket bevisar vilken otrolig nörd jag är. Min pappa kände Lee Falk, han som hittade på och tecknade Fantomen, och fick märket av honom en gång i tidernas begynnelse. Sen gav han det till mig. Till alla skeptiker därute: Fantomen finns visst, och det här är minsann inget låtsasmärke från Parken Zoo! Fnys!

• Det är LJUG att jag har hittat pÃ¥ ett ord som kom med i SAOL. Jag önskar verkligen att det skulle vara sant, men nix. Visserligen har jag inte ens försökt - jag har faktiskt ett ord som jag gillar: cyklonad. AlltsÃ¥ en promenad fast pÃ¥ cykel - man skulle kunna säga cykeltur men det lÃ¥ter sÃ¥ gammaldags, “kom sÃ¥ tar vi en cykeltur”, det lÃ¥ter typ “snör pÃ¥ dig knätofsarna sÃ¥ tar vi en svängom”.

• Det är dessvärre sant att jag har ägt en signerad Beatlesskiva och gett bort den för en kyss. Men vänta, innan ni börjar kasta sten måste ni höra hela historien, den blir bara värre så ni kanske vill hitta större stenar.

Det var Vita albumet och det var min mammas skiva. Det var bilderna inuti som var signerade.

Jag har ingen aning om hur, var eller när hon fått den, jag vet bara att hon såg Beatles live i Paris en gång. Jag är uppväxt med dem, det var liksom vardagsmusiken. Vi hade alla skivorna, det var inget märkvärdigt, det hade säkert ni med.

Hursomhelst var jag fjorton år. Ni vet hur man är när man är fjorton? Dum i huvudet och så? (Jag syftar nu inte på dagens fjortisar, som är mycket högre utvecklade än vi var.)

Och jag var jättekär i en kille i klassen. Han blev helt intresserad när han fick höra att jag hade Vita albumet och ville låna den, vilket han självklart fick. (Jag tyckte på något vis att alla min mammas saker också var mina, iallafall hennes snygga kläder och bra böcker och skivor.)

Så här såg jag ut 1977.

För att göra historien barmhärtigt kort: han bad så rart att få behålla skivan och jag, min totala nöt, inbillade mig att vi skulle bli ihop om jag sa ja. Som tack fick jag visserligen en puss, fast jag hade hoppats på något betydligt smaskigare.

That’s it. Jag gav bort skivan, som inte ens var min, mot en kyss, som jag inte ens fick. Sorgligt men sant.

- - - - - - - - - - -

“Det här är ju bara en skryttävling!” utbrast ett av barnen som läste över min axel igÃ¥r när jag satt och gissade. Men jag tycker att det nästan är tvärtom - dels för att det är sÃ¥ mÃ¥nga som har varit med om konstiga/intressanta saker, och dels för att det sÃ¥ ofta beror pÃ¥ slump eller omständigheter, snarare än skills.

Och vad många roliga nya bloggar jag hittade under tiden! Jag har svarat på minst följande ställen: hos RS, Stein, Lotten, President, Lady Stalker, Salt, Pumans dotter, Flinn, Anne-Maj, Bim, Sassa, Ica, Stationsvakt, Annika Bryn, Sara, Olle, Maria, Solusfemina, Bästisgrannen, Ulrika, Walentine och hos Kicki, Emi och Saom.

Och vinnaren vinnarna blev: Christina och Christina! Hon var faktiskt den enda som gissade rätt, om jag inte har missat någon. Ledsen att jag läste fel, det var faktiskt Christina som var den första rätta vinnaren, den andra Christina var den andra. Men båda vann!

Men jag lovade ju ut tre böcker så jag använde Lottens patenterade plommonstopsmetod (fast i en sjömanshatt) och drog ytterligare två lyckosar: Olle och Susanne. Grattis! Maila mig en postadress så skickar jag boken, med tillägnan om så önskas!

Många föräldrar oroar sig över hur de ska kunna uppfostra sina barn könsneutralt. De vill absolut inte medverka till att en ny generation ska bli låsta av hämmande könsroller.

De funderar till exempel på:

• könsuppdelade kläder: att det bara finns rosa klänningar med spets och rosetter på klädaffärens flickavdelning, och bara mörkblå eller camouflagefärgade kläder på pojkavdelningen

• könsuppdelade leksaker: att dockskåp och lekdammsugare finns på flicksidan i leksaksaffären, medan man oftast hittar robotar, bilar och verktygslådor på killsidan

• stereotypa barnböcker där pojkar framställs som tuffa och flickor som svaga.

Men det är inte de här sakerna som är de egentliga problemen. Vi föräldrar är de som påverkar våra barn mest. Hur vi lever - vad vi gör, inte vad vi säger! - är det som formar våra barns sätt att se på sig själva och världen.

Problemet är att det är mycket svårare att ändra på sin egen livsstil, än att välja pedagogiska leksaker och neutrala kläder åt sina barn.

Gå till dig själv först och främst - du som är pappa, vad säger dina vanor om din syn på jämlikhet? Kommer du att behandla dina döttrar och söner rättvist? Kommer du att förvänta dig att de ska klara samma saker?

Du som är mamma, hur är du som kvinnlig förebild för din dotter? Känner du dig fri, jämlik och nöjd med ditt liv? Vill du att din dotter ska ta efter dina vanor när det gäller kläder, intressen och arbete? Vill du att dina söner ska ta för givet att andra kvinnor är som du?

Föräldrar kan ge sina flickor hur många leksaksbilar och böcker om tuffa tjejer som helst, men om barnen samtidigt ser att mamma lägger sin energi på sitt utseende eller låter sig hunsas av sin omgivning, eller om de ser att pappa alltid bestämmer, så kommer det inflytandet på deras könsidentitet att vara mycket större än några böcker eller leksaker.

Jag vet av erfarenhet att man kan låta flickor (och pojkar) leka hur mycket de vill med Barbie utan att de sen måste bli fjompiga. Och man kan låta både flickor och pojkar klä sig i rosa prinsessglitter eller camo-kläder - de kan ändå hitta en helt egen stil när de blir äldre. Om de ser att mamma och pappa vågar ha en egen stil!

Vi borde alltid börja med oss själva, eftersom vi är förebilderna. Och eftersom vi har lååångt kvar att gå tills vi själva är framme vid målet, om målet är att bli könsneutrala och fullkomligt jämlika. Handen på hjärtat, hur många kvinnor tycker att deras man passar i klänning? Hur många män är bekväma med att bli försörjda av en kvinna? Hur många mammor bantar bort sin tid och energi? Hur många pappor ser till att vara föräldralediga?

(Sen om målet verkligen ska vara att bli könsneutral, det är en annan fråga. Återkommer till det :)

Andra bloggar om: barn, föräldraskap, könsroller, könsidentitet, flickor, pojkar, genus, förebilder, barnuppfostran.

Jag blev utmanad av Rosemari på Kulturbloggen att anordna en gissningstävlan. Det var svårt att komma på lagom otroliga saker, men nu är det klart!

De första tre som gissar rätt vinner en Handbok för vilda barn - perfekt att ge bort till barn som man själv inte är förälder till, de kommer att älska givaren för tid och evighet.

Fyra av de följande påståendena är sanna, ett är ljug.
Gissa vilket som är påhittat!

1. Jag blev utnämnd till Årets författare 1995

2. Jag har skakat hand med Fidel Castro

3. Jag står under beskydd av Fantomens goda märke

4. Jag har hittat på ett ord som kom med i SAOL (Svenska akademins ordlista)

5. Jag har ägt en signerad Beatlesskiva och gett bort den för en kyss

Jag är nyfiken i en strut (inte ett påhitt) och skulle gärna gissa även hos Presidenten, Översättarhelena, Hakke, Olle, Crrly, Coola morsan. Och så hos dig förstås!

Andra bloggar om: utmaning, gissa, tävling

PS Lotten har redan ljugit också!

Uppdatering: Det rätta svaret finns här

Om du inte fick Lars Anders Johanssons sköna singel Svärmorsdrömmen i julklapp så rekommenderar jag att du tar saken i egna händer och beställer ett ex.

Jag är en svärmorsdröm, jag vet inte hur jag gör det
Jag är en svärmorsdröm, ja jag kan inte rå för det
Varenda gång jag råkar äta frukost hos nån tjej
så tycker hennes morsa att hon borde stadga sig
… med mig

Här hemma har den snurrat i datorns cd-läsare dagligen sen vi fick hem den. Den yngre delen av familjen föredrar Våldsverkarvalsen, men själv har jag fått första spåret på hjärnan och går runt och ylar sväärmorsdrööm i ett.

Inte för att jag varit en själv, någonsin. Men så hade jag inte så där välvårdad frisyr heller.

Andra bloggar om: Lars Anders Johansson, Svärmorsdrömmen, musik

Hu vad lång tid det tog att fylla i den här bloggvärldsbloggenkäten! Ändå svarade jag bara på de frågor som kändes roligast. Jag är sån: en typisk morotsmänniska. Om jag har roligt kan jag göra vad som helst, simma över engelska kanalen med förbundna ögon eller sälja is till eskimåer. Har jag tråkigt däremot sitter jag bara och blänger, trög som en sengångare med influensa.

Nåväl:

1. Hur länge har du bloggat?
Skrivit (krönikor, dagbok, åsikter) på nätet: sen 1997. Med bloggverktyget: sen 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Det var ingen bild, bara myrornas krig. Första gÃ¥ngen jag hörde ordet “blogg” fick jag utslag.

3. Vilken var den första glass du förälskade dig i?
88:an.

5. Hur många nätskribenter återvänder du till regelbundet, som läsare?
Ett tiotal som jag försöker läsa så ofta som möjligt. I Netvibes har jag drygt 50 prenumerationer, men då är en del flöden från nyhetstjänster inräknade.

6. Hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Dagboksblubbar? Vaba? De visdomskällor jag besöker handlar om språk, föräldraskap, teknik, vetenskap, humor, film, litteratur, ytterst sällan mode men nästan alltid om livet och filosofiska frågor. Ibland förklätt till dagbok.

7. Nämn en författare som verkar väldigt olik dig, vars texter du tycker om.
Neil Gaiman (finns även tack vare Niklas Herrström på svenska).

8. Nämn en president som verkar väldigt lik dig, vars ben du tycker är snygga och lagom långa.
Presidenten.

8b. Nämn en dotter som är ganska lik dig, vars Bondblogg du tycker borde återuppstå.
Julia.

9. Vad tycker dina närmaste om att du försöker sätta dina små leriga tassavtryck i historien genom att använda ett hyfsat enkelt publiceringsverktyg på internet?
De älskar det och känner vördnad. De tassar runt på tå när jag sitter vid datorn. Ibland kommer de och erbjuder ödmjukt små assietter med honungsbestrukna finskorpor, eller så strör de sakta blomblad över mig. De stoppar mina strumpor, betalar räkningarna och smyger in en liten mjuk kudde mellan mitt huvud och tangentbordet när jag somnar från dagens blubbande.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara som blottare?
Javars.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Sånt som är innanför min eller andras integritetsgräns. Det är en svår balansgång ibland.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I ungefär samma utsräckning som jag talar.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via RIL (real internet life)?
Japp!
I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
De var alldeles precis så vänliga, kloka och roliga som jag trodde att de skulle vara. Och det bevisar min teori om att många av de bästa människorna finns på nätet.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Jag blir inte klok på den här frågan. Vad betyder den?

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Jadå, jag har ganska ömt skinn ibland.
Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Först har jag surat, muttrat, grubblat och ritat små arga gubbar. Sen har jag ätit lite godis. Sen har jag lyssnat på mitt förståndigare jag (Pluto med vingar) och till slut har jag glömt bort vad det var jag skulle svara på.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja!

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det här ordet nackdel tycker jag är så intressant - jag tänkte på det senast idag. Varför heter det nackdel istället för motdel (som motsats till fördel)? Det är ju rätt uppenbart varför det inte heter bakdel, men en nackdel är ju också en kroppsdel, nästan en könsdel om man är lagd åt det hållet?

21. Tror du att bloggarna har någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att kultur är grupper av människor som påverkar varandra.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag kan inte sammanfatta någonting kort. Jag kan inte ens stava till kort. Jag vet inte vad kort betyder. Be mig inte att vara kortfattad! Jag kan explodera! Gaah!

23,5. Varför bloggar man?
Det finns många olika svar på den frågan.

24. Nämn en tålmodig, klok och vänligt sinnad person som du vill ska svara på enkäten.
FÃ¥ se … jag nämner … DIG. Ja, just du! Nej, jag menar inte nÃ¥gon bakom dig, jag menar dig! Du har läst ända hit, sÃ¥ du stämmer perfekt in pÃ¥ beskrivningen. Om du inte redan har svarat förstÃ¥s. Och om du inte är Lotten som nämnde mig. Och sÃ¥ glöm inte att tala om i kommentarerna här när du är klar.

Andra bloggar om: enkäter, bloggenkät, bloggvärldsbloggen, blubblubb, morotsmänniskor

Precis när du börjar bli riktigt trött på att höra talas om nyåret i allmänhet och summeringar av 2006 i synnerhet - just då kommer jag med en tillbakablick. Varför? Fråga inte så mycket. Läs bara. Blunda och tänk på fosterlandet, om det hjälper.

År 2006 var ett ganska loppigt år för min del. Det kunde ha varit bättre. Men om jag tänker bort de sorgliga sakerna och koncentrerar mig på de intressanta och roliga istället så finns det faktiskt ganska många:

• Jag lyckades hålla alla mina nyårslöften och de var så bra så jag återanvände dem i år. Dessutom har jag lovat att lägga mig tidigare så att jag hinner läsa mer än en sida innan jag somnar, så att bokhögen slutar att växa.

• Yngsta dottern och jag gissade rätt på en av hemlisbloggarna! Vi är så oerhört stolta!

Och suddiga, för det ska man tydligen vara när man har vunnit Nobelpriset Hemblisbloggartröjor.

• Alla barnen bytte hårfärg minst två gånger, och äldsta dottern fick ett hål i läppen. Det är alltid omväxlande när man har tonåringar i huset.

• Äldsta sonen flyttade till Holland. Det är ungefär som Midsommarkransen, fast lite längre bort. (Hmm. Patienten verkar vara i den så kallade förnekelsefasen.)

• Sommaren var helt fantastisk! Termometern visade tropiska temperaturer och alla blev slöa och lättjefulla.

Vi sov under bar himmel några nätter, det var superskönt.

• Många kul bloggträffar i år! Särskilt lyckad var picknicken på Djurgården, med bubbel och humlesurr och verkligt softa picknickare.

• Nu slår det mig att tre trådändar från förra året är fortforande lösa: jag har inte fått svar från varken Wolodarski, polisen eller telepaten.

Men nu orkar jag inte tänka på det där gamla året mer. 2007 kommer att bli helt annorlunda. Spännande fortsättning följer!

Andra bloggar om: 2006, hemlisbloggare, tonåringar, piercing, Holland, sommar, 2007

Önskar att jag hade köpt nya numret av Glamour på Konsum i fredags.
Tänk om jag redan har missat mina orgasmdagar i januari?

Å andra sidan lär man väl märka direkt när man vaknar om det är en orgasmdag. Det låter ju rätt högt, menar jag.

Andra bloggar om: orgasm, glamour, januari.