Idag kom sonen på att Loranga-böckerna borde bli spelfilm. Vi satte genast ihop en rollista:

Mikael Persbrandt som Loranga (han får tjocka på sig lite först)
? som Masarin
Gösta Ekman som Dartanjang
Jan Malmsjö som gammelmorfar
Magnus Härenstam som arga gubben
Lars Nordh som korvgubben
Robert Gustafsson som tjyven Gustaf
Jonas Karlsson som en polis
Peter Harryson som prästen.

(Förresten är det en av världens roligaste böcker och inte en kvinnlig figur med så långt ögat når. Knasigt.)

Frågan är vem som ska spela giraffen och alla tigrar som ser ut som gamla telifoner. Man kanske kan animera dem helt enkelt.

Andra bloggar om: Barbro Lindgren, Loranga, Masarin, Dartanjang, Persbrandt

Nu har “Osynliga sår“, börjat: en serie tv-program för 10-12-åringar om svåra saker som våld, incest och psykisk sjukdom som sänds en halvtimme före “Bolibompa” i SVT 1.

Lotta Olsson skriver så här idag i sin tv-krönika:

Det är klart att små barn inte ska se “Osynliga sår” ensamma. Men vad små barn verkligen aldrig borde utsättas för, det är den verklighet som programmen berättar om. Och lever de i den verkligheten, då behöver de teven ännu mer. För då är de i sanning ensamma.

Hon har alldeles rätt i det. Kanske är redan den första ensamheten: att de får titta ensamma på vad de vill - en signal om att någonting är fel.

Andra bloggar om: Osynliga sår, barn, föräldrar, tv, Lotta Olsson

Får inte blogga!

Mellan kartonger och resväskor hinner vi trycka in ett avsnitt av I Claudius på hyr-dvd då och då, men det finns inte många extra minuter över just nu.

Vill därför bara påminna om två viktiga saker:

1. Svimmande getter (missa inte filmen!)

2. Kom till Söders Hjärta i morgon kväll!

Andra bloggar om: I Claudius, svimmande getter, Söders Hjärta

Läste i DN att kinesisk konst är inne nu, revolutionär konst allra helst. Det betyder att jag kanske kunde ha tjänat en hacka på den här skivan som dök upp i flyttröjningen:

Men det gjorde jag inte, istället gav jag bort den och andra vinylskivor ur min mammas glada samling kampmusik som jag växte upp med och knappt kan lyssna på längre till en romantiskt och revolutionärt lagd kompis.

Som ett experiment försökte jag spela några av låtarna från Sånger om kvinnor för min sjuttonåriga dotter - jag tänkte att det där kanske är en sån sak som tilltalar varannan generation. Det var det inte.

Andra bloggar om: musik, skivor, progg, FNL, Mao, grupp 8, kampsånger, vinyl, flyttstädning.

Författaren Jane Austen var inte tillräckligt snygg för att få vara med på omslagen till sina egna böcker, står det i Dagens Nyheter.

I vanliga fall brukar bokförlagen använda ett porträtt av den brittiska författaren som har målats av hennes syster Cassandra. Men innan Wordsworth Editions tryckte bilden till en nyutgåva förlängde de Jane Austens hår, tog bort hennes nattmössa och lade till lite förskönande smink.

- Hon var inte direkt en snygging, säger Helen Trayler, försäljningschef på förlaget, som förklaring. Jag vet att man inte ska döma en bok utifrån dess omslag, Men tyvärr gör folk det.

Tyvärr, eller hur! Synd att det inte finns något smink som kan försköna girighetens fula tryne.

Andra bloggar om: Jane Austen, skönhet, girighet

Min bok Jag, mamma och Socka Musen har kommit som En bok för alla.

Uppdatering: En bok för alla presenterar sin vårutgivning på onsdag den 21 mars klockan 16-18, på förlaget på Rådmansgatan 65 i Stockholm. Vid femtiden kommer jag att vara där och berätta om Mamman och Socka Musen. Kom dit om du har vägarna förbi!

Äntligen är februari slut, jag kan inte säga hur trött jag var på den. Mars är månaden då man kan börja blicka framåt igen, ana en vår långt borta vid horisonten … och sen rulla ihop sig i soffan igen. Det är fortfarande för kallt och rått för att gå ut på långpromenader, så här kommer några bra anledningar att softa:

• Biofilmen Pans labyrint. Sorgligt och oändligt vackert om ondska, magi och mod. Filmen utspelar sig i Francos Spanien, där den grymme kapten Vidal (Sergi López) har fått i uppdrag att bekämpa den anti-fascistiska gerillan. Vidal skickar efter sin gravida hustru och hennes dotter Ofelia, fantastiskt spelad av Ivana Baquero. Den 11-åriga Ofelia sätts på olika svåra prov, både i sitt verkliga liv där hennes mamma plågas av den grymme styvfadern, och i den magiska undre världen där hon måste överlista olika monster för att få bli prinsessa och träffa sin riktiga pappa igen.
Den är bitvis ganska otäck, eftersom kaptenen är en så våldsam och känslokall person, och bitvis väldigt sorglig. Men se den ändå! Och lyssna på den förtrollande musiken!

• Favoriter på dvd: The Royal Tenenbaums, skruvad, svart men mest väldigt rolig film om en genialisk och skör familj; Big Fish, om en son som försöker hitta sin pappa i ett hav av sagor och fantasier; Envy, en halsbrytande historia om avundsjuka (tydligen helt sågad av kritikerna men i själva verket kul och knäpp) och den nattsvarta Confessions of a Dangerous Mind, George Clooneys regidebut om programledaren och kanske-spionen Chuck Barris.
Konstigt nog är Ben Stiller med i två av filmerna, fast jag inte gillar honom alls.

• Däremot kan man lugnt låta bli att hyra gamla sf-kalkonen Cyborg, som dottern igår utnämnde till Världens Sämsta Film. Jean-Claude Van Damme spelar hjälten med det tungförstelnande namnet Gibson Rickenbacker, men det är inte det värsta. IMDB sammanfattar historien med följande plot keywords: Knife / Knife Fight / Stabbed In The Chest / Stabbed In Stomach …

Andra bloggar om: film, Pans labyrint, The Royal Tenenbaums, Big Fish, Envy, Confessions of a Dangerous Mind, Cyborg

Det sägs att skandinaviska föräldrar har bytt ut kroppsagan mot själslig aga som uppfostringsmetod. Det finns till och med de som hävdar att en örfil skulle vara en enklare bestraffning att leva med än att man blir utskälld för att ha förstört nånting eller gjort sin förälder ledsen.

Probelemet med både fysiskt våld och skamvrån är att man skjuter förbi målet. Man lär inte barnet respekt. Man lär det inte att ta ansvar för sina handlingar. Man låter inte barnet visa att det har förstått vad problemet är, och själv rätta till det.

Men skamvrån, rumsarrest och andra sätt att få barnet att skämmas blir allt vanligare i Sverige idag. Lars H Gustafsson skriver om det i årets första nummer av Pedagogiska magasinet: Skamvråns återkomst:

Att känna skuld innebär en insikt om att jag gjort fel. Skammen går djupare än så och innebär att jag känner mig fel och ovärdig som människa. Skuldkänslor är naturliga företeelser – de drabbar oss alla ibland, i varje fall så länge vår samvetskompass fungerar. Det finns också en naturlig skamkänsla, som kan vara till hjälp. (…)
Men skamkänslan kan också inympas utifrån. Barn står här vidöppna inför vuxen påverkan. När de blir utsatta för kritik, ignorans eller hån och inte förstår sammanhangen känner de sig ofta ”fel” och ”dåliga” och ”ingenting värda”.

Med supernannyn som förebild skickar allt fler svenska föräldrar sina barn till skamvrån eller timeout-stolen. Det verkar som en effektiv metod att få kontroll över en stökig situation, och metoden dyker upp även i en del av de föräldraprogram som får ekonomiskt stöd av den svenska regeringen, bland annat utbildningen Föräldrakraft:

Som i alla beteendeinriktade program är grundidén att belöna positivt beteende och ignorera negativt. Men om inte det hjälper och barnet visar ett beteende som inte anses acceptabelt ska den vuxne, enligt programmets manual, rådas att inte bara ignorera beteendet utan också barnet självt!
Det ska ske genom att inte se på barnet, eftersom barnet kan uppfatta redan det som en belöning. Den vuxne får inte heller prata med barnet eller ta i det: ”Barnet kan försöka att ta på föräldern efter att man ignorerat det. Barnet kanske drar en i kläderna eller försöker kliva upp i knäet. Det är därför bra att stå upp när du ignorerar, eftersom barnet då förstår att du ignorerar honom/henne och det blir också svårare för barnet att få nära kontakt.”

Lars H är orolig för att skolorna och hemmen ska förvandlas till behandlingskliniker, att lärare och föräldrar använder metoder istället för att möta barnen på en respektfull nivå.

Metoderna har först använts inom barnpsykiatri och socialt behandlingsarbete för att där komma till rätta med svårt utagerande beteenden hos barn och familjer med allvarliga störningar. Nu introduceras de som recept för mellanmänskligt samspel i hem och klassrum. Orsakerna till barnets beteende tonas ner, och barnets rättigheter får ge vika för vuxensamhällets behov av kontroll.

Lars H Gustafsson är åttabarnspappa, barnläkare och författare till många bra böcker om barn och ungdomar, bland annat Se barnet, se dig själv. Hans senaste bok heter En läkares samvete. Här är han intervjuad i Dagens Nyheter.

Andra bloggar om: barn, föräldraskap, barnuppfostran, skamvrån, supernanny, Föräldrakraft, Lars H Gustafsson.

Var på trevligt boksläppmingel igår för nya boken “Alla kan blogga” av Rosemari Södergren/Kulturbloggen.

Fler bilder här!

Vi såg om Punch-Drunk Love ikväll, och den var ännu roligare och konstigare än sist. Den måste nog hamna på topp-20-listan, om du inte redan har sett den så skynda dig och hyr den!

Nu när jag letade på Wikipedia upptäckte jag att filmens flyg-för-pudding-plot är baserat på en sann historia. David Phillips flyger verkligen jorden runt för chokladpudding. Dessutom tycker han att Grand Hotel i Stockholm är världens bästa hotell, och då har han många att välja mellan. Men vad menar han med “intressanta filmer”?

The Grand Hotel in Stockholm tops my list. My wife and I had a really fantastic stay there in the dead of winter. A super cool spa, five kinds of herring for breakfast, the best beds on earth, and some very interesting in-room movies made for a really special stay.

Andra bloggar om: film, Punch-Drunk Love, chokladpudding

The Prestige

Nu vill jag bara säga att om du vill bli glad, förtrollad, häpen och bortdribblad ska du genast beställa biljetter till The Prestige, filmen om två rivaliserande trollkonstnärer.

Jag vill inte länka till artiklarna på IMDB eller Wikipedia för det är så många spoilers där, och den här filmen ska man definitivt se ovetande!

—–Christian Bale trollar——Chistian Bale & Piper Perabo

Det är en spännande, mörk och alltigenom magisk historia om rivalitet, besatthet och tillit. Skådespelarna (bland andra Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine, Scarlett Johansson, David Bowie (som Nikola Tesla) och Andy Serkis) är intensiva och helt övertygande.

—–Magisk Michael Caine———Serkis, Bowie & Jackman

Christopher Nolans film är uppbyggd som en trollkonst, med olika steg av förvillelse. Man tror att man ser vad som händer, men i själva verket, och fast man får en mängd ledtrådar genom hela filmen - fast nej, jag vill inte säga mer. Gå och se den bara, så kan vi snacka sen!

Andra bloggar om: Prestige, film, Christopher Nolan, trolleri, Christian Bale, Hugh Jackman, Michael Caine.

Om du inte fick Lars Anders Johanssons sköna singel Svärmorsdrömmen i julklapp så rekommenderar jag att du tar saken i egna händer och beställer ett ex.

Jag är en svärmorsdröm, jag vet inte hur jag gör det
Jag är en svärmorsdröm, ja jag kan inte rå för det
Varenda gång jag råkar äta frukost hos nån tjej
så tycker hennes morsa att hon borde stadga sig
… med mig

Här hemma har den snurrat i datorns cd-läsare dagligen sen vi fick hem den. Den yngre delen av familjen föredrar Våldsverkarvalsen, men själv har jag fått första spåret på hjärnan och går runt och ylar sväärmorsdrööm i ett.

Inte för att jag varit en själv, någonsin. Men så hade jag inte så där välvårdad frisyr heller.

Andra bloggar om: Lars Anders Johansson, Svärmorsdrömmen, musik

Idag, lördag 16 december, ska jag sitta i Söderhallarna (Medborgarplatsen, Södermalm) och sälja och signera böcker mellan 12-15.

Fler författare finns på plats - jag tror det är bland andra Johan Petersson, Anna Dunér, Pelle Olsson, Åsa Ericsdotter, Lasse Rabenius, Monica Zak, Ingrid Olsson och Petra Szabo. Vi är på olika våningar, kom gärna och hälsa på!

Om du ändå är på Söder kanske du vill gå till Street och hälsa på Hanna K som säljer fina bebiskläder av märket Smilfink.

Eller om du inte alls vill gå ut: läs om Joshua som riskerar att bli allergisk av synonymer, eller baka Salts Julmuttor. Recept här!

Andra bloggar om: böcker, författare, smilfink, allergi, julmuttor


Årets tv-julkalender LasseMajas detektivbyrå är en riktig höjdare, helt i klass med tidigare års familjefavoriter som Ture Sventon, Julens hjältar, Jul i Kapernaum, Pelle Svanslös och Mysteriet på Greveholm.

Idag har vi ryst när mumien attackerade, och skrattat åt Jonas Karlssons svengelska skryt. Regin känns inspirerad av Kenny Starfighter och Tim Burton, musiken påminner om Danny Elfmans: mörk, mystisk och glittrande!

Kalendern är baserad på en barnboksserie av författaren Martin Widmark - vi har inte läst dem, men de verkar bra.

Tonårsdöttrarna krullar ihop sig i soffan med pepparkaksmys och tända ljus varje morgon för att se kalendern. Ett toppenbra sätt att få upp dem i tid på morgonen!

En annan skön adventskalender är Lottens hemlisbloggarkalender. Eller skön är den inte, snarare svettig. Men rolig, och bildande!

Andra bloggar om: adventskalender, julkalendern, LasseMajas detektivbyrå, Martin Widmark, hemlisbloggare

OBS - denna post är återskapad ur minnet, eftersom Blogsome slog knut på sig självt i morse och raderade/knycklade ihop några poster.

Idag + i morgon (18-19 november) är det bokmarknad på Street på Hornstulls strand i Stockholm.

Jag ska packa några ex av Jag, mamma och Socka Musen, Handbok för vilda barn och Robotboken i en kartong och cykla dit. Kom gärna och hälsa på, jag sitter i Författarförbundets monter mellan klockan 15 och 17 idag, lördag.

Om du aldrig har varit på Street förut är bokmarknaden en bra anledning att ta sig till Hornstull. Det finns massor att läsa och höra, god mat och supermånga trevliga människor!

Postat även på bokbloggen och Stockholmsbloggen. Andra bloggar om: Street, böcker, författare

• En skön kille med en ganska … speciell låt och video - Your mama

• Förtrollad musik ur Camille Saint-Saëns svit The Carnival of the Animals: Aquarium.mp3

• Två sketcher ur en rolig tv-serie (Harry Enfield - Listen and take heed) som jag såg i London för åtta år sen och äntligen har hittat igen: Women, Know Your Limits och “L” Is For Labour

Andra bloggar om: Kennedy, Your Mama, Camille Saint-Saëns, Aquarium, Harry Enfield, Listen and take heed.

• Om du får nostalgiska svallningar av Sprätten satt på toaletten och Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte kan du kolla in min boksida.

• Konserten som jag yrade om häromkvällen, Mozart först som sist, finns att lyssna på eller ladda ner från P2:s hemsida. Med Jonas Malmsjös uppläsningar av Nelly Sachs dikter och texter ur Uppenbarelseboken. Obeskrivligt häftigt.

• När jag skrev in alt-text till hångelbilden i den här posten försökte jag härma ett pussljud (onomatopoesi kallas det). Efter hårt funderande och utstötande av alla möjliga läten skrev jag till slut mmxxaa!. Det känns fortfarande inte tillfredsställande alls. Jag tar tacksamt emot era förslag, ju pussigare och smaskigare dess bättre.

Andra bloggar om: Sprätten, Mozart, onomatopoesi, smaskiga pussljud

Nu måste det avslöjas, fast det är ganska pinsamt. Det var så här. När jag var liten var min mamma chefredaktör på Kamratposten och jobbade och var kompis med alla dåtidens barnboksförfattare och illustratörer, bland annat Lasse och Inger Sandberg. Ni vet, med böckerna om Tummen och Pulvret om lilla Anna och långa farbrorn.

Sandbergarna var hemma hos oss ibland, men det är längesen nu. När jag träffade Inger på bokmässan i Göteborg för två år sen var det säkert tjugo eller trettio år sedan vi sågs sist. Hon kände inte igen mig först, men sen kom hon precis ihåg mig och visste om mina barn och mitt jobb.

- Det är väldigt kul iallafall, sa jag till Inger, att det är jag som är lilla Anna.
- Hur menar du då, frågade Inger.
- Jo, eftersom ni döpte lilla Anna efter mig.

Inger började le lite och plötsligt kände jag mig tveksam.
- Jag hade för mig att det var jag som …? Min mamma sa det tror jag … eller hur det nu var …
- Kära lilla Anna, sa Inger och klappade mig snällt på armen, det finns nog många små Annor, och du var säkert en av dem.

Men hu så dum jag kände mig i det ögonblicket. Jag rodnar över hela kroppen bara jag tänker på det. Här har jag gått och trott, varit helt övertygad, i hela mitt liv om att det var jag som var lilla Anna. Jag har säkert sagt det till en massa människor förr i tiden också, pinsamt!

När jag började tänka klart igen insåg jag att min mamma aldrig hade sagt att jag var anledningen till att lilla Anna hette just Anna. Det var bara nånting jag tog för givet som liten, i min storslagna fantasivärld där hela universum kretsade kring mig. (Det förklarar också varför jag blev så häpen och besviken när jag började ettan och det fanns två Annor till i klassen! Jag visste inte att det fanns fler som hette som jag!)

När vi läste Anna-böckerna hemma så tyckte jag nog bara att det var självklart att den söta lilla flickan skulle heta Anna, och att hennes mamma skulle tycka om jordgubbstårta precis som min mamma. Det var bara i sin ordning.

Men nu måste jag alltså leva med insikten att jag inte var hon, och hon inte jag.
Så kan det gå!

PS En helt annan sak om lilla Anna - nutidens barn verkar ha en mer misstänksam attityd till böckerna om den lilla flickan och den långa farbrorn. “Det låter helt sjukt” har jag hört mer än en tonåring kommentera böckerna. Så tänkte aldrig vi - kanske var farbröderna ett mer självklart inslag i våra liv?

(via MaxMagnus Norman)

Andra bloggar om: Lilla Anna och långa farbrorn, Inger och Lasse Sandberg, barnböcker

Det är redan fredag - den här veckan har gått som ett skållat troll. Efter föreläsningshelgen var jag så överfull med intryck att jag knappt kunde berätta för folk hur det hade gått, jag visste knappt var jag skulle börja. Först nu börjar jag sortera ut det viktigaste, men det dröjer nog ett tag till innan jag kan samla ihop mig och skriva om det. Vardagslivet stannar ju inte upp för att jag behöver tänka, precis! (En kort beskrivning har jag lyckats få till här, så länge.)

Den här bilden illustrerar ganska på pricken hur jag har känt mig i sju dagar, men det är faktiskt inte jag på bilden utan min dotters tekopp. Så här ser det ofta ut när hon häller upp te, sen mjölk och sen mer tevatten eftersom det blev för mycket mjölk. Jag gjorde precis likadant när jag var liten, vilket får mig att undra om man kan ärva ovanor?

För att ytterligare spä ut på intrycksöverbelastningen gick vi på konsert och hörde Mozarts Requiem och musik av Ture Rangström, alltihop så vackert och himlastormande och omtumlande så att vi inte visste om det var regn eller tårar vi blev genomblöta av på hemvägen.

Konserten hette Mozart först som sist och sänds i P2 på söndag klockan 22 och jag besvär er att lyssna på den om ni är vakna då.

Det är oklart om bilden är suddig för att musiken fick luften att vibrera eller för att jag hade lite feber. Det kan också vara att min kameramobil är tondöv.

Andra bloggar om: överfullhet, te, mozart, requiem, rangström

Igår köade vi i en timme utanför biografen Skandia för att få gå på förhandsvisningen av Woody Allens nya film Scoop som Stockholms Filmfestival arrangerade. Den var värd en timmes köande! (Däremot gjorde vi misstaget att äta McD-hamburgare medan vi väntade. De var sjukt salta, kläggiga och äckliga. Aldrig mer McDonalds.)

Filmen har fått blandad kritik, mest gnäll och pretentiöst svammel. Vi hörde också blandade kommentarer efteråt (- Det var väl en konstig film? - Jaa. Konstig. och - Froth! - Yes, but entertaing froth.) men under själva filmvisningen var publiken entusiastisk och skrattade ofta, och applåderade efteråt.

Det här är andra gången Allen spelar in en film i London med Scarlett Johansson i huvudrollen, men Scoop skiljer sig väsentligt från den tragiska Matchpoint. Den är en lättsam såpbubbla till deckarkomedi, och Woody Allen själv är med som den trötte trollkarlen Splendini i en av de fyra huvudrollerna. Den är jättekul, ganska spännande stundtals, och väldigt charmig. Och Hugh Jackman visar sig vara en riktig skådis - jag har bara sett honom som Wolverine tidigare och det är ju inte en roll som kräver så mycket. Men i Scoop är han lysande som rik, engelsk påläggskalv. Och stor, jättelik brevid lilla Scarlett.

Vi var helnöjda med filmen och ger den sju humlor av tio möjliga. Gå och se!

Andra bloggar om: Scoop, Woody Allen, Scarlett Johansson, Hugh Jackman, film, Stockholms Filmfestival, bio, McDonalds.

Jag kom på en till sak som verkligen piggar upp! Rocky. Ganska kul för det mesta, ibland i världsklass. Som i förra veckans strip om Rockys bakgrund som fårskalle:

Klicka för att se bättre!

Eller den här:

Klicka för att se bättre!

Om du inte fick nog finns det mera Rocky här, och här, samt Wiki om Rocky här.

Andra bloggar om: serier, Rocky

Det är skönt att det är höst, för då vaknar man till igen.

Men om man inte blir glad av varken höstlöv eller fotboll finns som tur är Stephen Fry och Hugh Laurie. De har gjort en massa saker tillsammans, bland annat tv-serien A bit of Fry and Laurie som jag tror gick i svensk tv för några år sedan. Nu finns det en massa ABoFL-sketcher på youtube. Kolla på det underbara klippet “Dancercize” här till höger. Eller något av de här (den ena mer bisarr än den andra):

- You, You, You
- Mistery
- The Subject of Language
- Kicking Ass
- Judge Not

En annan sak som är bra med hösten är att man kan gå på bio utan att nån tjatar om att man borde vara ute i det vackra vädret. Man kan till exempel se Thank You For Smoking, en kul och intelligent film som vippar till ens politiska korrekthet ordentligt. Eller så går man och ser A prairie home companion, inte minst för att se Meryl Streep visa framfötterna. Eller Jet Li’s Fearless med kanske de bästa fightingscenerna som någonsin gjorts, och massor av tokig kinesisk humor.

Andra bloggar om: höst, Stephen Fry, Hugh Laurie, A bit of Fry and Laurie, Thank You For Smoking, A Prairie Home Companion, Fearless

“Det är fint tänkt. Men det funkar inte.” Så sammanfattar en tonåring boken Självhjälp för tonåringar av Dave Pelzer, recenserad på min boksida.

Utbildningsradion söker föräldrar med tonårsbarn till reportageserie - glädjande att fler och fler program och media börjar rikta sig till tonårsföräldrar! Vill du vara med i programmet? Läs mer här.

- Det är så folk vill ha det, förklarar dottern för mig när jag suckar över de utstuderade elakheterna i Idol.

Men jag undrar jag.

Jag tror att folk gillar Idol för alla de ivriga, hungriga, modiga, galna, pinsamma, roliga människor som vågar ställa sig på den lilla runda mattan och visa upp sina innersta drömmar.

För att de sjunger så otroligt dåligt så att man inte tror sina öron, eller så bra så att man sitter och håller tummarna. För att de är så konstiga eller pinsamma så att man måste resa på sig och gå ett varv runt soffan och hålla för öronen. För att de är så söta, eller blyga och nervösa så de skakar.

INTE, faktiskt, för att juryn är så överdrivet tuff. Inte för att de sågar någon som just har blottat sig själv totalt. För att de ibland säger så elaka saker så att man tänker: Tänk om han tar livet av sig efter det här. (Det kan faktiskt hända. Tänk om det händer?)
Det skulle räcka så bra med att de sa: Nej tack, tyvärr, du platsade inte. Hejdå.

Fan också! Vilka är de där folk, som vill att de ska vara elaka och säga taskiga saker? Känner man nån som vill det? Varför GÖR ingen nånting? Ska det vara såhär?

Andra bloggar om: Idol

Ebbas nya skiva släpps idag: Ebba Forsberg.
Vackrare, sannare och mer Ebba än någonsin. Love Olzon har producerat.

Gå till Ebbas MySpace-sida och lyssna på Vera, Deep Denial, Words eller min favorit Boy You Owe Me. Men framförallt, köp den, genast!

DN tyckte också om den, och har även lagt ut Hey.

Andra bloggar om: ebba forsberg

Frågan jag fick av Wohoo! i Bloggstafetten var: Borde vi förbjuda våldsamma filmer och datorspel?

Om frågan betyder: Bör Sverige lagstifta mot våldsamma filmer och datorspel, förbjuda försäljning och distribution?, så är mitt svar nej.

Saker försvinner inte bara för att man förbjuder dem. Tror man det så biter man sig i foten. Trots att till exempel rattfylleri, barnaga, bankrån och diskriminering är förbjudna finns det fullt med folk som kör berusade, slår barn, rånar banker och kastar ansökningarna från jobbsökande med konstiga namn. (Inte allt på en gång, men ni fattar grejen.) Jag tror inte jag kan komma på en enda sak som inte finns bara för att den är förbjuden.

Jag tror dessutom att alla försök att kväva eller marginalisera obehagliga människor, grupper eller företeelser bara har motsatt effekt. Det förbjudna blir ännu mer lockande, de marginaliserade känner sig ännu mer motiverade. Uppfinningsrikedomen när det gäller att få sin vilja igenom trots ett förbud är oändlig.

Om frågan däremot betyder: Borde föräldrar förbjuda sina barn att se våldsamma filmer eller spela våldsamma datorspel? - då är mitt svar mer njaa …

… jag tycker visserligen att man ska stå för sina åsikter som förälder, och man kan självklart bestämma att man inte vill finansiera våldsamma spel/filmer eller låta dem finnas i ens hus -

men jag tror ändå att det alltid är bättre med diskussioner. Det enda sättet, absolut enda sättet, att få ett beslut fast och ärligt förankrat hos någon annan är om de själva förstår och respekterar varför man tycker och känner som man gör. Och man kan inte utgå från att det är man själv som har rätt - det har man kanske, men det är fel ände att börja i.
Fråga hellre barnet vad han eller hon själv anser om våldsamma filmer eller spel. Är de roliga eller spännande? Varför är de inte läskiga? Känner h*n sig aldrig påverkad efter att ha sett/spelat? Kan h*n förstå förälderns ångest inför spelet/filmen? Kan h*n tänka sig att låta bli att titta eller spela - iallafall inte så ofta?

Chansen att barnet tröttnar på filmen eller spelet snabbare ökar markant om man har haft en sån diskussion, än om man förbjuder, låser in och stänger av.

Därmed överräcker jag pinnen till Aronjakob med frågan: Vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur, och varför?

Tonårsföräldrar får anledning att lyssna på P1 i höst: programmet Föräldrarna startar en serie vid namn Tonårsrummet, där sex tonåringar har spelat in en ljuddagbok.

Ur pressmaterialet:

En gång i månaden, med start måndag 4 september, får vi ta del av berättelser om hur det är att vara tonåring. Daniela, Veronica, Paul, Sebastian, Elias och Maxine öppnar sina ljuddagböcker i Tonårsrummet i P1. En person - en berättelse. Ur hjärtat om vardagens små irritationsmoment och livets stora frågor. Om att inte kunna sova på nätterna. Om att inte vilja lämna sitt rum. Om musiken som räddare. Om att älska någon så att det gör ont. Alla sex går medieprogrammet på Tumba gymnasium, och har spelat in materialet själva.

Föräldrarna konstaterar att man inte har mycket att hämta i media som tonårsförälder. Det mesta kretsar kring småbarn.

Hur gör man när tonåringen vägrar gå till skolan? Eller åker upp och ner i humöret som i en berg- och dalbana? Eller är kär i någon som du inte tycker om?
Hur mycket bestämmer föräldrarna och hur mycket bestämmer tonåringen? Kan man tvinga någon att gå till skolan trots att de inte vill - och hur gör man när skolan inte behöver lämna någon information till föräldrarna? Lyssna på tonårsrummet i P1 - där får du några svar!

Tonårsrummet startar i P1 (92.4MHz) på måndag 4 september kl 11.03 och kl 23.07 samt 10/9 kl 18.30.

Läs mer om ungdomarna i Tonårsrummet på Föräldrarnas hemsida.

Tonårsrummet - ny serie i Sveriges Radios P1 avslöjar allt du vill veta om tonåringar. Foto: Micke Grönberg/SR

Andra bloggar om: tonåringar, föräldraskap, barn, radio, p1, tonårsrummet, tonårsföräldrar

Vi fick ju biljetter till Play till slut och det var verkligen värt varenda krona. Jag ska genast säga att jag inte har spelat tv-spel sen Kid Icarus och jag vill inte spela heller - om jag la tv- eller dataspel till alla mina nuvarande beroendeframkallande vanor skulle jag inte få tid att dricka te eller pussas, och hur skulle det se ut?
Men man behöver inte känna till själva spelen, bara gilla musiken och den är jag ständigt omvärvd av eftersom barnen spelar Final Fantasy, Morrowind, Outcast och massor av andra spel med skön musik.

(more…)

Tycker du att det regnar mycket?
Börjar det kännas som om det blir en kort sommar?

Gå inte ut då. Stanna och läs den här novellen istället: All Summer in a Day, av Ray Bradbury.
Sen kan vi snacka om regn.

Andra bloggar om: regn, sommar, Ray Bradbury

Vi var på en konsert som hette Movie Night häromkvällen (more…)

Skulle sett 1msnd den 11 mars (vi blev sjuka och missade första chansen) men nu blir det begravning så det funkade inte heller. Hittade tursamt nästan lika bra biljetter en annan dag, så nu tänkte jag avboka de två första. Men du kanske vill gå? (more…)

“En otaku“, skriver Wikipedia, “är en person med stort intresse för manga, anime och viss annan likartad, japansk populärkultur. Ordet otaku (more…)

Son och dotter kom hem uppspelta från Stadsteaterns genrep av En midsommarnattsdröm (more…)

Vi var på Nationalmuseum häromdagen och såg utställningen med holländarna.
Den var precis så överdådig och fin som alla redan har beskrivit och Rembrandts pyttelilla självporträtt var finast av allt, precis som alla redan sagt.

MEN det var en sak som var mystisk! (more…)

Apropå håriga typer såg vi King Kong igårkväll. Den var bra, mycket bättre än vad vi hade förväntat oss. (more…)

Narniaböckerna betydde mycket för mig när jag var liten, jag har skrivit på boksidan om att jag spenderade en hel del tid med att öppna garderobsdörrar på ett väldigt nonchalant vis; som om jag inte alls väntade mig att de skulle leda in i en skog. (more…)

Efter ett helt improviserat men trevligt nyårsfirande med kompisar och bara fem timmars sömn mellan de helt absurda klockslagen fem och tio har jag tillbringat dagen mestadels i soffan (more…)

December har satt in med full kraft. Jag har inte ens hunnit vända blad i kalendern, så illa är det. Men söndagen igår blev lugn och skön och jag fick tillochmed tid att skriva några boktips som jag velat dela med mig av länge.

Läs om Snow Crash, Svålhålet och I skuggan av ett brott här.

Dessutom tips av Julia, 13 år: Bra böcker att köpa i julklapp för unga och gamla bokälskare!

Och så fick jag äntligen en bra bild på Den Glada Draken som tornar upp sig över staden.

Menar vi samma sak när vi säger att vi har en låt på hjärnan? I mitt fall har låten klamrat sig fast, tuggat sig in en bit och byggt ett litet bo där den sitter och spelar sig själv på ständig repeat. Jag kan vakna mitt i natten och höra den ibland. Dessutom hakar den på receptorbanorna till hjärnans beroendecentrum så att jag får abstinens om jag inte får spela låten var femtonde minut. (more…)

Julskivor hör till dagarna före jul tycker jag - när man städar, slår in paket, klär granen och det är dan före dan före d-dagen, då passar det att ha julsångerna på högsta volym. Börjar man spela dem redan nu hinner man ju tröttna! (more…)

Missa inte “Under stjärnorna” på SVT 22:00 ikväll!

Äntligen höst på riktigt, krispig luft och färger som man vill pussa och stoppa innanför tröjan.
Här är listan över vad som är bäst med oktober: (more…)

(more…)

Hemliga pappan skriver om hur liten Karin kommer att bli en digital inföding, medan vi i föräldragenerationen för alltid kommer att vara immigranter. (more…)

Det gråa diset i luften har sipprat i min hjärna idag, jag är så trött som om jag hade blivit biten av en tse-tse-fluga och kan knappt hålla ögonen öppna fast jag är på jobbet. För att inte slockna helt medan jag väntar på en text som ska redigeras och läggas ut gör jag en lista på saker att se fram emot när höstdimmorna sveper in oss alla i fuktigt ludd: (more…)

(more…)

Jag tänker på döden jämt. (Det kanske har framgått.) Likt en filifjonka väntar jag mig alltid en katastrof. (more…)

Det låter som en kvällstidningsrubrik men det var faktiskt ganska sensationellt - iallafall har jag aldrig sett något liknande förut. (more…)

Nu är den klar - världens första bloggbok om hemfödsel!
Författare är undertecknad och Katerina Janouch, journalist och författare.

Vadå bloggbok? undrar du kanske nu. Och vadå föda barn hemma?
Jo, det är ju så att det föds ett hundratal små svenska bebisar hemma varje år, helt enligt (more…)

Betyg: Sju tummar (av tio möjliga). Lite spoilers (om man är väldigt känslig för sånt) följer! (more…)

Den andra nya är boksidan, äntligen uppdaterad och omgjord från statisk sida till egna poster och kommentarer.
• Dels har jag lagt in alla böcker jag redan har skrivit om, fast nu mer och bättre!
• Dels finns det listor: Böcker jag läser just nu, världens bästa böcker, tråkiga böcker, olästa böcker, julklappsböcker och sånt.
• Det kommer att bli många fler barn- och ungdomsboktips - en första drös böcker för barn i 12-15-årsåldern är på väg in.

Jag blir så otroligt glad om jag får förslag på böcker från just DIG, så tveka inte en sekund att skriva.

När min yngsta dotter var 8 år skickade hon ett brev till MGM med ett synopsis till en ny Bond-film. I filmen hade James Bond fått en dotter, Jane, som vuxit upp och axlat sin faders mantel, hans Walter PPK och hans Aston Martin. Skurken i filmen var en viss Francesca Scaramanga, dotter till uslingen med tre bröstvårtor i “The Man with the golden gun”. Jane Bond hade naturligtvis inga större problem att överkvinna Scaramanga. (more…)

Pratade med en vän som är biografmaskinist igår och fick höra att folk svimmar under Million Dollar Baby - två personer har fått hjälpas ut från Filmstaden Söder och minst fyra från Saga, där de till och med satt upp lappar för att varna känsliga typer. Och det här är unga människor, inte några skröpliga gamlingar.
Nu blev jag så nyfiken så jag måste se den snarast. Återkommer med svimningsfaktorrapport.
Lite senare: Nu har jag sett den … (more…)

Fredrik A på Organiserat Kaos gjorde en lista över sina tio favorit-filmregissörer. Det satte igång diskussioner här hemma om vad som krävs av en regissör för att rankas som en av de bästa. Räcker det med att ha gjort en bra film om den verkligen är fantastisk? Om han/hon har gjort en bra och tio usla? (more…)

Det går ett rykte om att Terry Gilliam har hoppat av inspelningen av Bröderna Grimm - tydligen skulle producenten Harvey Weinstein ha blivit så irriterad på den groteska lösnäsa som Matt Damon bär i filmen att han skickat en assistent för att stå ivägen för kameran och skymma Damon. (more…)

Betyg: (8 av 10)
Värd biobiljetten? Varenda krona
Som hyrfilm? Om du gillar Star Wars
Placering: Näst bäst i senaste trilogin
Avslöjande detaljer i recensionen: Ja, flera spoilers

I Revenge of the Sith (Mörkrets hämnd på svenska), den sjätte och troligen sista delen av Stjärnornas Krig-serien, får vi äntligen de sista pusselbitarna. Hur kommer syskonen Leia och Luke ifrån varandra? Och vad är det som slutligen knuffar Anakin över till den dåliga sidan? (more…)

Vad gör man inte för att få gå på premiären av Stjärnornas krig, del 3? Jag kan faktiskt inte komma på en enda sak. Har man fixa idéer så har man. I mitt fall är de dessutom ärftliga, så även i år turas jag och barnen om att köa, när vi inte håller varandra sällskap förstås.

Mitt erbjudande från förra året står dessutom kvar: Kom och köa med mig om du är en förälder!

Någon gång skulle det vara roligt att läsa om den stora lyckan och förmånen att få ha tonåringar i sin familj, hur roliga och intressanta de ofta är och vilka viktiga saker de kan lära sina föräldrar. Men ännu är de flesta handböcker om tonåringar mest inriktade på alla problem som kan uppstå. Och eftersom det faktiskt uppstår problem ibland fyller boken Tonårsliv av psykologen Helena Gustafsson och kuratorn Maria Stephenson en viktig funktion. Båda arbetar med tonåringar inom skolhälsovården och har mött många barn och föräldrar i olika former av knipa. Situationerna känns verkliga och råden är kloka och konkreta.

Värsta bra chansen att hitta julklappsböcker har du i morgon på Stora Barnboksdagen på Söderhallarna!

Robotboken recenseras i DN:s kulturdel idag. Läs hela recensionen här!