Nu tror jag att jag förstår varför Peter Wolodarski inte vill svara på mitt brev. Jag skrev i mailet bland annat så här:

jag förstår inte riktigt vad du menar

och det kan ju hända att han tog illa vid sig av den råa tonen.

Andra som skriver tänkvärt om Wolodarski: Lillhulda och Prometheus.

Önskar att jag hade köpt nya numret av Glamour på Konsum i fredags.
Tänk om jag redan har missat mina orgasmdagar i januari?

Å andra sidan lär man väl märka direkt när man vaknar om det är en orgasmdag. Det låter ju rätt högt, menar jag.

Andra bloggar om: orgasm, glamour, januari.

Peter Wolodarski skriver väldigt konstigt om Wikipedia i Dagens Nyheter idag, i artikeln Svenska ord på allas läppar - DN:s ledarredaktion ser tillbaka på 2006

Som kunskapsbank är Wikipedia ofta bättre än traditionella källor som Nationalencyklopedin, eftersom tjänsten ständigt uppdateras av miljontals användare på internet. Fel brukar därför snabbt rättas till, nya begrepp och händelser förs kontinuerligt in i katalogen.

Att söka på Mao Zedong i Kina leder dock in i historierevisionismens värld. Trots att de nya internetföretagen hyllar fri information, kompromissar de med sina principer för att kunna göra affärer i Mittens rike.

Hyckleriet är ständigt uppkopplat.

Antingen är det jag som läser suddigt, eller så vet inte Peter Wolodarski riktigt vad han pratar om. Han verkar tro att Wikipedia är samma sak som Yahoo och Google. Eller menar han att Wikipedia har sålt sin själ för att göra affärer med Kina? Var exakt har han sökt på “Mao Zedong i Kina”? Och om han inte gillar vad kinesiska Wikipedia skriver om Mao Zedong, varför går han inte in och ändrar i den artikeln själv?

Jag skickade iväg ett mail i morse och frågade hur han har tänkt - så fort jag får svar ska jag uppdatera.

Andra bloggar om: Peter Wolodarski, Wolodarski, Dagens Nyheter, Wikipedia, Kina, Mao.

PS Här är en artikel om Mao-artikeln på kinesiska Wikipedia, signerad Howard French för International Herald Tribune.
Och här en kritisk artikel om French på bloggen The Peking Duck, för den som vill gräva sig ytterligare ett spadtag ner mot Kina.

På tisdag kväll ska jag delta i en utställning på galleri AK28- jag ska faktiskt vara ett av uställningsföremålen, egendomligt nog.

Så här beskrivs händelsen i pressrelisen:

Å andra sidan
ak28 bjuder in konstnären Andreas Gedin för att curera en föreläsningskväll kring det verkligt alternativa.

Det talas idag mycket och lättvindigt om det alternativa. Under föreläsningskvällen “Å andra sidan” vill Andreas Gedin konkretisera begreppet samtidigt som det sätts under lupp i ett konstsammanhang. (…)

Andreas Gedin har i sitt konstnärskap och i tidigare curerade föreläsningsprojekt undersökt begrepp som kvalitet och förändring. Under titeln Å andra sidan belyses tre alternativa företeelser: hemmafödslar, den sicilianska maffian och medlemsbanken JAK där man sparar och lånar ut pengar utan ränta. Gemensamt för dessa tre är att de utgör konkreta alternativ till rådande normer.

Föreläsare: Anna Toss om att föda hemma, Carina Gunnarson om siciliansk maffia och Oscar Kjellberg om JAK.

Välkommen tisdag 17 oktober kl. 19!
Alltid gratis entré!
Bar och kaffe.

Utställning 21 - 29 oktober. Föreläsningarna dokumenteras och visas som en utställning på ak28.
Vernissage och bar lördag 21 oktober kl. 15:00-21:00.

Udda men kul, tror jag att det blir. Välkomna som sagt!

Andra bloggar om: Andreas Gedin, Ak28, hemfödsel, hemförlossning, maffian, JAK

Föreläsningen på Tollare för journalistik på nätet-kursen gick bra, fast det började med en trasslande projektor, som det så ofta gör. Deltagarna fick sätta sig i en trång och mysig halvcirkel framför min datorskärm - det går det med!

Här är en bild av gruppen - jag tog den för att visa hur enkelt det är att skicka bilder från mobilen till bloggen.

Tollare - uppladdad av anna_t

De utlovade adresserna ska finnas på ert intranät, men för säkerhets skull kommer de här nedanför också: (more…)

Rolit - idag är Stockholmsbloggen utvikt i DN På Stan, som en del i deras serie “Stockholmsmysterier”. Med bild och allt!

Andra bloggar om: Stockholmsbloggen, DN På Stan

“Det är fint tänkt. Men det funkar inte.” Så sammanfattar en tonåring boken Självhjälp för tonåringar av Dave Pelzer, recenserad på min boksida.

Utbildningsradion söker föräldrar med tonårsbarn till reportageserie - glädjande att fler och fler program och media börjar rikta sig till tonårsföräldrar! Vill du vara med i programmet? Läs mer här.

Författarförmedlingen förmedlar författare, det kanske inte var så svårt att gissa. Om man vill ha ett besök av en författare till sin arbetsplats, till en kurs eller liknande så kan man leta efter lämpliga författare i deras databas. Nu kan man även hitta mig där. Var snäll och fnys inte åt min presentation, det är svårt att sälja in sig själv utan att låta klämkäck!

Men jag tycker det är jätteroligt att berätta om skrivande, och publiken brukar bli nöjd, så tveka inte om du vill beställa mig.

Nu på torsdag ska jag hålla föredrag på Tollare Folkhögskola, fast inte som författare utan som inspiratör. Deltagarna på kursen Journalistik på nätet ska få inspiration till att använda internet för att hitta läsare. Vilka verktyg kan man använda, vilka fällor ska man se upp för, var finns publiken? Vad är en blogg och hur kan man använda den? Finns det en framtid för skrivande på nätet?

Uppdaterat: nu ligger föda hemma-artikeln ute på Aftonbladet. Den blev ganska bra tycker jag!

I Aftonbladet Föräldrar - om att föda barn hemma (finns inte online ännu)

I P1 Nyhetsmorgon - om tonåringar och föräldraskap

Andra bloggar om: föda hemma, hemförlossning, föräldraskap, tonåringar

Ibland måste man fnissa lite (snällt, inte cyniskt) åt såna som menar väl, iallafall när de framstår som så ovanligt blåklockeblåögda som Eric Ljunggren, nyhetschef på Metro Stockholm.

klicka så får du se hela bilden större

Den här utrivna sidan från måndagens Metro sitter uppe på vårt kylskåp och är lika rolig varje gång vi tittar på den. Inte minst för att man kan fantisera om våldtäktsmannen som sitter på tunnelbanan och högtidligt lovar sig själv att sluta våldta folk när han läser Metro. Eller om nyhetschefen som blir mer och mer besviken för varje dag den här veckan och slutligen på fredag utropar: Nej, nu har dom mördat nån igen. Det är ju ingen som bryr sig om vad jag säger!

Andra bloggar om: metro

På riktigt, alldeles nyss på ettan. MUU-SA:s president?

… om ni vill se ett inslag om att föda hemma där jag och barnmorskan Helena Lindgren är med.
TV 4, Nyhetsmorgon, kvart över nio ungefär.

Radioprogrammet Föräldrarna i P1 ska starta en serie program om tonåringar i höst. I varje program kommer en föräldrapanel att diskutera olika frågor utifrån sina egna erfarenheter.

Det första programmet ska handla om musik som identitet. Nu behöver redaktionen komma i kontakt med föräldrar vars tonåring/tonåringar helt har gått upp i en musikstil med värderingar, kläder, etc. Hur är det som förälder? Hur tänker och resonerar man?

Är du en mamma eller pappa som är eller har varit med om det här, och som vill berätta om det, hör av dig till Anna Ivemark på Föräldrarna så snart som möjligt! Om din son eller dotter också vill vara med är det bara roligt.

I dagarna har Stockholms Stad skickat ut en skrift till tonårsföräldrar - du kanske redan har fått den i brevlådan eller sett kampanjen på pendeln, bussen eller i tunnelbanan:

Den handlar om hur det kan kännas som om ens tonåring var en utomjording ibland - man kunde lika gärna prata klingon, så usel är kommunikationen. Men vi är ju förstås från samma planet. I själva verket är det kanske bara för att rollerna - förälder & barn - blir så annorlunda när barnen blir stora, och man kanske måste bryta en del invanda mönster för att hitta rätt tillsammans. Det finns sätt att komma närmare varandra, och det är vad broschyren vill förmedla.

Jag har skrivit texten på uppdrag av Precens/Stockholms Stad. Om du har läst den och har synpunkter får du gärna höra av dig, här eller i ett mail.

PS Visst är broschyren och affischerna snygga? Fotograf var Lars Forsstedt, formgivare Pierre Andersson, stylist Moa Li Lemhagen Schalin och sminkös Mia Högfeldt. Mods Graphic Studio gjorde retuschen så att de snygga modellerna såg ut som aliens.

Andra bloggar om: tonåringar, föräldrar

Fick ett mail idag från Catharina Hansson, chefredaktör på tidningen leva!:

Hoppas du vill vara med på e-postlistan God!

Syftet med listan är att dela med sig av sina godaste idéer, sina godaste kontakter och hjälpa varandra att göra goda grejor.

Hylla gärna.
Kärlek är en fantastisk känsla.

Tipsa gärna dina goda vänner och kontakter.
Anmälan skickas till mig.

[God] den snälla, ironibefriade e-postlistan för dig som vill dela med dig, hylla och göra bra grejor.

Jag gick med på stört och rekommenderar dig att göra detsamma. Its fun to be God!

Andra bloggar om: God, Elit, snällhet, ironi, leva

Dagens lyckliga teaterbesökare: Sofia och Ellen som övertog biljetterna till En midsommarnattsdröm.

Dagens korkskallar: medlemmarna på mailinglistan Elit. Att skvallra och prata skit, i enrum med folk man litar på, är en mänsklig och kanske nödvändig vana. Men att tro att en mailinglista är samma sak som att vara bland vänner, det är väl ändå ganska … eljest? Bakom flötet? Rentav korkat?

Dagens insider-citat: “Om någon kissar på min paj måste dom betala.”

Andra bloggar om: Elit, dumhet, fängelsekunder, citat

Fick syn på en bild i pappersupplagan av DN/Ekonomi idag, en högt uppsatt vd och inflytelserik man med godmodigt utseende som just nu är väldigt aktuell.
Som alltid när jag ser honom påminns jag om en kuslig upplevelse (more…)

Och ändå händer det. Barn och unga människor kan dö, så hårt är det.

Sebastian var bara tolv år när han fick cancer, bara 15 när han dog. Två frilansjournalister lärde känna hans familj när han var sjuk och fick vara nära Sebbe, hans syskon, mamma och pappa den sista tiden. Fem månader senare publicerade de ett reportage i Göteborgsposten som berörde läsarna starkt - många var tvungna att lägga det ifrån sig och läsa det i omgångar.

Ikväll fick de båda frilansarna Marie Branner och Anna von Brömssen Stora Journalistpriset som Årets berättare. Motiveringen lyder:

“För ett unikt reportage där läsaren får följa något så smärtsamt som ett barns dödskamp, skildrad med värdighet och värme.”

Här kan du läsa reportaget om Sebbe.

Lilla Ego skriver om ring-och-vinn-programmen och beskriver dem väldigt träffande.

Ett tag för några år sedan ringde min yngsta mig var fjärde kvart och skrek i luren MAMMA DU MÅSTE RINGA OCH SÄGA KÖTTBULLAR! (more…)

Idag frågar DN (i papperstidningen) tio kända svenskar: Är du glad att du är svensk?

Alla tio svarar ja, i olika ordalag. Ingen ställer vad jag tycker borde vara den självklara motfrågan, för att överhuvudtaget kunna svara vettigt: Till skillnad från vad?

Vad sjukt! Ni vet att man kan skicka sms till 118 118, så där som det står i reklamen att man ska göra om man har ett namn men inget nummer. Jag har gjort det några gånger men typ hälften av gångerna har jag fått tillbaka ett felmeddelande som lyder ungefär: (more…)

Åhh vad glad jag blev när jag läste DN i morse!

Nina Björk skriver om tidningen Mama men lyser samtidigt allmänt upp ett mörkt hörn i vår kultur: Synen på barnen som ett hinder, som ett problem som ska lösas istället för en tillgång. (more…)

En massa folk har hört av sig efter programmet - de flesta vill berömma dottern och tror att det kanske blir något stort av henne en vacker dag, politiker kanske? Men hon är nog för mycket rebell för det. Kanske! Man vet aldrig!

Några vill förstås också diskutera de ständiga påminnelserna om sex och några är särskilt arga på kvällstidningarna och deras löpsedlar. Efter tisdagens debatt med Anders Gerdin fick jag för mig ett tag att de där sexlöpen och skitlöpen bara är en kollektiv hallucination - Anders kanske hade rätt i att AB:s löp har blivit mer nyanserade?

En timmes efterforskning ger både Gerdin och de arga rätt. Löpen har blivit lite bättre de senaste två-tre åren, enligt min ovetenskapliga undersökning. Men man kan fortfarande spotta ur sig riktiga sexpaddor utan att darra märkbart på manschetten: (more…)

15-åringen och jag blev inbjudna av P1-morgon att ge vår syn på kvällstidningarnas sexlöp och om att statsminister Göran Persson överväger att lagstifta “mot ökad sexualisering i medierna och i det offentliga rummet”.
Kvällen före programmet fick vi veta att Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin skulle vara med - Otto Sjöberg från Expressen var också inbjuden men hade tackat nej. (more…)

På måndag den 8 nov. klockan 11:03 kan du höra programmet Föräldrarna i P1 (med repris 23.07 samma dag och på söndag den 14 nov. 18.30. Eller lyssna när du vill på webben!).
Där pratar jag om föräldrar som kommersiell målgrupp, Annica Creutzer som är privatekonom på Skandiabanken talar om att lära barn tänka ekonomiskt och så handlar det om prylar och överflöd. Programmet spelades in på mässan Underbara barn i Älvsjö.

Vi är många som via skatter och avgifter är med och betalar för kollektivtrafiken i Stockholm. Som delägare har vi också synpunkter på hur SL sköter den rent praktiskt. Jag tycker att SL gör mycket som är bra, men jag tycker också att det finns många problem: (more…)

Konstduon FA+ fick kritik för att de satte upp hemska skyltar, på uppdrag av Forum för levande historia. Många hade en känsla av att de kunde utlösa instängda aggressioner hos latenta våldsverkare. “Psykiskt sjuka ska inte få styra konsten”, svarade FA+, och det tål att funderas på.

Men alla skyltar är inte lika argsinta. Om jag fick bestämma skulle Mikael Richters skyltar få sitta uppe nästan överallt.

“Reklambranschen har gått över gränsen. Med reklam som når alla, överallt, dygnet runt har vi alltför mycket börjat inkräkta på den privata sfären.” Det är Reklamförbundet som har drabbats av denna klarsyn. Ordförande Hans von Sydow skriver i Dagens Nyheter att han är oroad över att så många svenskar väljer att gå med i Nix-registret eller sätta upp ingen-reklam-tack-lappar på sina dörrar. Om inte reklambranschen visar respekt för mottagarens tid, integritet och intelligens riskerar den fler regleringar, skriver han och fortsätter: “När vi är oönskade måste vi kunna vara så professionella att vi tar ett steg tillbaka och inväntar ett lämpligare tillfälle”.

När är reklam önskad då? Visst är det bra med konsumentupplysning, men det är alltför sällan som reklamen är till verklig nytta för konsumenterna. Dessutom är den oftare tråkig och fördummande, än kul och givande.

Hans: Om du verkligen respekterar mottagarens integritet, börja då med att ta bort all reklam i kollektivtrafiken. Avsätt pengar till en fond för laglig graffiti istället, eller stöd SL:s satsning “Poesi på väg“. Eller omskola några reklamkillar till energimassörer som får åka runt och knåda folk på bussen och i tunnelbanevagnarna. Då kanske jag väljer att frivilligt plocka med mig reklambladet som du placerat i ett ställ vid stationen där jag går av.

16-åringen kom hem med en elevkalender som han fått av sin lärare. Den är tjock och blank och består mest av reklam för godis, smink, abortpiller, sidan
efterfesten.com, hamburgare och annat viktigt.

Jag blev nyfiken på varför skolan delar ut kalendern åt företaget som gör den och fick svaret av rektorn: “För att den är gratis.” Han medgav visserligen att det kunde vara värt att ta en diskussion i kollegiet om vilket ansvar lärarna har när det gäller att dela ut reklam till eleverna. “Men den är ju som sagt gratis”, tillade rektorn.

Häromdagen diskuterade vi varför (m) hade kaviar på sina utskick och affischer i EU-kampanjen. Kladdigt och mystiskt, tyckte vi. Raoul påpekade att Nationalteatern skrev med kaviar på omslaget till sin skiva “Ta det som ett löfte” från -72 och spekulerade att det var någon “äldre och nostalgisk ad/copy som släppt loss kreativiteten. Och vem vet, kanske till och med ingjutit ett litet inslag av motståndshandling mitt i det mörkblå schäferhundslöftet.” För att få klarhet i kaviaren mailade jag till moderaterna som vänligt men bestämt förnekade all påverkan från Nationalteatern: “Vi använde kaviar för att få en koppling till något ytterst svenskt. Det bröt också av emot hur vår kommersiella reklam annars brukar se ut. Någon koppling till nationalteatern finns inte” hälsade Christian Gustavsson på moderat.se. - Tror han, ja, kontrade Raoul. “I någon medansvarig persons skivback eller förflutna finns såklart kopplingen. Vad vi har att göra med här är det kulturellt ickemedvetna bagage som aldrig upphör att skicka bilder, kopplingar mm till vårt kognitiva medvetande. Vad kan i ett svenskt sammanhang vara mer “ytterst svenskt” än en “nationalteater”. (Kalles) kaviar som symbol (eller metafor) för det svenska, eller om vi så vill, det enkla, det vardagliga, köksbordet runt vilket vi slår oss ned för att nå konsensus - kan förstås återbrukas av såväl höger som vänsterintressen. Det gäller ju också för andra typer av kaviar, till exempel rysk kaviar, men där associationerna förstås går i helt annan riktning.” (kaviarbild: Johan Schalin)